Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Långt ifrån att alltså, å ena sidan, vilja bidraga till
att framtvinga någon slags verksamhet, som ej i vår
närvarande odling eger tillräcklig förutsättning, eller att, å andra
sidan, vilja, göra oss skyldiga till obilliga anklagelser för
förmenta brister i vår nationalkarakter, vilja vi endast, med
afseende på den uppställda frågan, påstå, det vår allmänna och
särskildt äfven qvinnans uppfostran bör i vissa fall ställas på
en annan fot, för att vi må kunna blifva skickliga till det
här åsyftade kulturarbetet.
Hvad är alltså att göra vid vår allmänna uppfostran, för
att det svenska hemmet och hela Sverige, må äfven i yttre
måtto, blifva hvad det bör och kan blifva? — Det är på denna
fråga vi vilja försöka gifva ett svar, i den riktning, som
platsen för dessa rader i en tidskrift för den svenska
qvinnan egentligen angifver.
Till en början: låtom oss meddela ett litet "reseminne."
Det var en dag i Skottland 1857. Vi bodde såsom gäst
hos en skottsk "minister" (prest) i en sådan der liten "manse"
(prestgård), som blott England och Skottland kunna uppvisa.
Prestgården låg straxt invid parken till det "Castle", der
försam-gens patronus, Earlen of Lev en-Melville bodde. — "Vi
måste gå och helsa på the Lculies der nere på slottet", sade M:r
Leiteh, den presbyterianske presten, bäst vi höllo på att samtala
0111 "the free church". "Earlen sjelf är visserligen icke hemma
men döttrarne äro det." Och så bar det af genom en park
af den rika, lummiga om äfven något tunga karakter, som
utmärker de engelska och skottska slotten. — Det var några
minuters väg. Framkomna mottogos vi så enkelt och
okonst-ladt som det är möjligt. Sederna i Skottland äro sådana,
erinrande i mycket om våra egna. Det var till och med mera
enkel hjertlighet i the Ladies sätt att emottaga sin kyrkoherde
än stundom är fallet hos oss i Sverige.
Så stolt och styft och slutet och ogästvänligt som det
engelska och till en viss grad äfven det skottska folket i
allmänhet anses vara, så vänligt och öppet var emottagandet här. Det
må nu vara att vi fördes in i familjen af dess älskade
själasörjare; men vi voro genast som barn i huset och dertill
bidrog kanske mycket vår egenskap af svensk. Familjens
stamfader, den bekante Alexander Leslie, hade tjenat Gustaf den
andre Adolf och af kungen sjelf erhållit hans porträtt i naturlig
storlek (— en nästan fullständig copia af ett dylikt i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
