Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
holra befintligt porträtt af den store hjelten) — och hvilket
porträtt nu jemte heslies eget hade ett särskildt kabinett
ensamt för dess räkning sig anslaget. Man hade aldrig haft
tillfälle att visa denna familjeklenod för en svensk. Det var
sålunda mer än vanligt roligt för Lady Emily, den yngsta
dottren, en sexton års flicka, att få visa den fremmande taflorna
i slottet.
Det låg visserligen liksom ett sorgflor öfver slottets inre.
Det var sorg inom familjen. Den ende sonen, den ende brödren
var döende. Hur lätt och glad dan unga, bleka flickan än följde
oss genom salarne, kändes det dock så vemodigt om hjertat.
Emellertid voro salarne och bilderna beskådade. Den unga
ladyn förde oss tillbaka in i hvardagsrummet "Spinna
flickorna i Sverige?" — frågade hon plötsligt." — "Oh, yes a little
gometimes." — "Så här"? och hon satte sig att spinna för
oss, så det var en lust att se det. Och se’n hon spunnit . .
"hvad har ni för visor, för national songs i Sverige?" — P
len-ty’ . . blef vårt svar "and beautiful ones." Och så vände hon
sig till gouvernanten med en mine som sade: "går det an att jag
sjunger en bit?" — och så sjöng hon, okonstladt som en
sextonårig kan sjunga, Annie Laurie m. fl. — och se’n hon
sjungit och hon tycktes hafva låtit oss se och höra det bäsca hon
hade att bjuda uppå inom hus, fingo vi taga afsked? Ah nej.
En ny blick på gouvernanten. Och nu gällde det hennes —
pony*). Hon måste visa oss den. Och se’n det var gjordt,
så — och härmed äro vi ändtligen inne på vårt egentliga
ämne — skulle hon nödvändigt visa oss trädgården, ty det
var ändå, näst hennes pony, det bästa hon kunde visa oss,
påstod hon.
Lätt som en fjäril skyndade hon framför oss. —
Ändtligen stannade hon. Och hvar? . . . Förlåt oss, älskvärda
läsarinna, men vi måste berätta det utan vidare omsvep, hon
stannade högt uppe på en ströpall i bänkgården (vi förmoda
att våra svenska damer dock veta, hvad en ströpall är), och
med en säkerhet, som skulle anstått en trädgårdsarbetare, lyfte
hon upp ett bänkfönster och bad oss se, hvilka ypperliga
"cucumbers’ (gurkor), der växte. Utan tvifvel märkte hon,
huru på en gång förundrade och intresserade vi blefvo. Allt
nog: hon fann sannolikt, att hon träffat ett mottagligt sinne
*) Ett slags liten häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
