Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
regelbunden undervisning bör lägga grunden till intellektuell
uppfostran — och mina bekymmer ökades icke litet af vissheten
att vi icke hade råd att betala för dem i någon god skola, och
att jag, ständigt sysselsatt, aldrig skulle få tid att, såsom jag
helst önskat, sjelf undervisa dem. Jag gjorde det väl redan,
mon på korta stunder, ofta hindrad af oundvikliga göromål,
och jag visste väl att denna method ej är den rätta, att
barnen derigenom lätt blifva håglösa, ouppmärksamma samt aldrig
få den påpasslighet och den tidigt inpräglade pligtkänsla, som
är så nödvändig. Det gick ändå an med gossarne; deras
undervisning behöfde ej ovilkorligen kosta penningar, och de gingo
också redan båda i skolan, ehuru ej i en så god som vi skulle
ha önskat. Men våra fyra flickor 1 De båda äldsta, vid denna
tiden 8 och 9 år gamla, de yngsta 6. Hvad skulle det bli
af dem? För att sätta dessa fyra i en god skola skulle
fordrats en årlig utgift af 5 à 600 rdr — och vi voro ofta
bekymrade för en utgift af 10 rdr utöfver de påräknade, allra
nödvändigaste. Mycken tid hade jag lyckligtvis ej att egna åt
dessa bekymmer, men mången gång kände jag mig dock nära
förtviflan, vid tanken på mina kära små flickor, hvilkas goda,
i vissa afseenden rika, naturgåfvor skulle förblifva outvecklade
af brist på ledning och regelbunden undervisning.
Under dessa förhållanden hemkom en dag min man, och
då jag, så vidt möjligt afskuddande mig alla sorgliga tankar och
miner, gick att som vanligt välkomna honom, mötte han mig
med en uppsyn, så dyster och förtviflad, att jag häpnade och
bäfvande frågade om någonting ledsamt händt. Han svarade
med hård, tonlös stämma, som jag knappast igenkände såsom
hans, — "Jag har blifvit förbigången vid utnämningen — vi
ha ingenting att hoppas för framtiden." —
— "Och barnen 1" — suckade jag halfhögt — bedöfvad
af det oväntade slaget — —
"Ja, barnen 1" upprepade han, med ett slags kufvad, slö
förtviflan och nedsjönk på en stol, döljande hufvudet i
händerna. Jag vill ej försöka skildra de stunder, som följde.
Måtten J, kära vänner, aldrig sjelfva få erfarenhet af något
dylikt! måtten J besparas att se den starke mannen krossad
under ödets slag såsom den oböjliga eken under stormens! . .
Men först i elden luttras guldet, och efter några timmars hård
kamp hade jag den outsägliga glädjen att se undergifvenhetens
lugn återvända i min hårdt profvade makes bröst, och att sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
