Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
alltid det största förtroende. Grekens frieri blef således ingen
hemlighet för honom och då denna tilldragelse kom honom att
befara, att det mål, på hvilket han länge fästat sina ögon,
såsom ett vilkor för sin lefnads lycka, plötsligt skulle ryckas
honom ur händerna, yppade han sina känslor för Ida och med
hennes samtycke äfven för modren. Men hvem kan beskrifva
de båda älskandes smärtsamma öfverraskning, då Fru Beyer
ej allenast gaf ett svar, som betog T . . . alla förhoppningar,
utan äfven förbjöd honom att mer beträda hennes hus.
Orsaken till denna hastiga förändring i Fru Reyers sinnesstämning
mot den man, hon förut visat tillgifvenhet och aktning, kunde
hennes dotter ej förklara på annat sätt än, att hon ansåg
honom för fattig, då deremot Ida hade ej så obetydlig
förmögenhet att vänta.
Efter detta afvisade frieri tycktes Fru Reyer högst
angelägen att gifta bort sin dotter, hvilken deremot på det
bestämdaste förklarade, att hon aldrig ville taga någon annan
make än T . . . Modren förde henne slutligen till en andlig
man för att bedja denne förehålla henne sina barnsliga pligter
och man fordrade af den unga flickan en ed, att hon hvarken
skulle råka T . . ., ej heller skriftvexla med honom. Utan
att vilja aflägga någon ed, lofvade Ida slutligen det man
begärt, likväl med vilkor, att hon först sjelf skriftligen skulle
få underrätta T . . . derom. Detta beviljades efter många
svårigheter och hon skref ett långt bref, deri hon meddelade T. . .
allt och slutade med att bedja honom ej tro hvad man kunde
säga honom om henne — skulle man vilja tvinga henne till
ingåendet af ett annat giftermål, ville hon sjelf vara den
första att underrätta honom derom.
T ... 5 svar var kort och fullt af den djupaste
smärta", säger Ida Pfeiffer sjelf derom i sina dagboks-anteckningar.
"Han tycktes fullkomligt inse att under dylika omständigheter
inga förhoppningar återstodo oss och att för mig ej fanns
något val — jag måste lyda min mors vilja."
"Härmed slöt vår korrespondens. Tre långa sorgliga år
förgingo, utan att jag såg honom och utan att min ställning
eller mina känslor undergingo någon förändring."
"En dag gick jag och spatserade med en min mors
väninna och mötte händelsevis T . . . Ovilkorligt blefvo vi båda
stående och betraktade hvarandra utan att kunna yttra ett ord.
T . , . blef först mästare öfver sin rörelse och frågade hur jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
