Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
att afsäga mig mina ungdomliga drömmerier och befatta mig
med sysselsättningar, som jag förut föraktat, gjorde jag det
dock gerna för hans skull. Jag lärde mig också alla qvinliga
arbeten och har endast honom att tacka för att jag, efter tre
eller fyra års förlopp, erhöll klar insigt af de pligter, som
tillhörde mitt kön, att det vilda barnet förvandlades till en
blygsam jungfru."
När Ida mäste bortlägga sin antagna gossrole och med
den alla tankar på krig och soldatlif, uppvaknade hos henne
den reslust, som sedan aldrig öfvergaf henne, ehuru hon först
i en framskriden ålder erhöll tillfälle att tillfredsställa
densamma. Hon läste med ifver alla resebeskrifningar, hon kunde
öfverkomma, och kände en liflig åstundan efter
naturvetenskapernas studium. Men som denna del af vetande vid den
tidpunkt, hvarom vi här tala, ännu strängt förnekades qvinnan,
såsom varande en för henne opassande och onödig kunskap,
ansågs denna hennes önskan såsom en yttring af hennes
"förvända idéer" och lemnades utan allt afseende. Mången gång
beklagade den mognade qvinnan sedermera denna brist i sin
uppfostran, hvarigenom både hon och hennes samtid gått miste
om mer än en vigtig upptäckt, mer än en värderik iakttagelse,
hvilken hon j motsatt fall i nder sina vidsträckta resor i föga
kända länder kunnat vara i tillfälle att tillgodogöra sig och
vetenskapen.
Vi öfvergå nu till en vigtig vändpunkt i den unga
flickans lif. Hon var ej mer än sjutton år, då en rik grek
anmälde sig såsom friare, men modren, som ej ansag tillbörligt
för en flicka att gifta sig före tjugo års ålder, afslog hans
anbud. Denna omständighet uppväckte emellertid hos Ida
dittills slumrande tankar och känslor, och dä den unga flickan
forskade i sitt eget hjerta, kom hon snart till den
öfvertygelsen , att det var oåterkalleligt fästadt vid T . . ., hennes
barndoms vän och lärare. Hon kände ej då huru lifligt denna känsla
delades af honom, men skulle snart komma till en visshet,
som på en gång gjorde henne öfversvinneligt lycklig och
gränslöst olycklig.
T . . . hade nu upphört med sitt lärarekall och erhållit
ett embete, hvars inkomster voro fullt tillräckliga för hans
behof. Ehuru ej längre tillhörig Beyerska familjen, var han
dock städse der en gerna sedd gäst och Fru Meyer brukade
ofta kalla honom "sin käre sjette son", samt visade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
