Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
skicklig advokat haft betydliga inkomster, hvaraf han dock ej
gjort några besparingar; ty han älskade att lefva på stor fot
och bekymrade sig ej för framtiden. Dessutom var han
frikostig och ädelmodig, samt hade ofta i nödens stund räckt
sina vänner en hjelpsam hand. Sedan han fåfängt sökt
erhålla någon sysselsättning i Wien, återvände han till
Lem-ber g, hvilken stad han ånyo lemnade för den österrikiska
hufvudstaden, hvarpå han slutligen begaf sig till Schweitz, sitt
egentliga fädernesland, för att der försöka sin lycka. Men
hvart han än vände sig, förblef den nyckfulla gudinnan honom
ogunstig och då nu hans hustrus fädernearf var förstördt, stod
nöden vid den Pfeifferska familjens dörr.
"Endast Gud vet hvad jag lidit under mitt adertonåriga
äktenskap", utropar Ida Pfeiffer. "Ej genom hård och
ovänlig behandling från min mans sida, men genom de mest
tryckande lefnadsförhållanden, genom nöd och brist. Jag tillhörde
en förmögen familj, hade från barndomen varit van vid
ordning och beqvämlighet, och nu visste jag ofta knappt hvar jag
skulle nedlägga mitt hufvud, horu jag skulle anskaffa pengar
till de nödvändigaste utgifters bestridande. Jag förrättade alla
husliga sysslor, jag frös och hungrade, jag arbetade i
hemlighet för betalning, jag gaf undervisning i rita och musik och,
trots alla dessa ansträngningar, hade jag dock mången gång
knappt mer än ett stycke torrt bröd att gifva mina barn till
middagen."
"Visst hade jag kunnat begära och erhålla understöd af
min mor och mina syskon, men deremot uppreste sig min
stolthet. Långa år kämpade jag med nöden och förhemligade min
ställning; ofta var jag dock så nära förtviflan, att blott
tanken på mina barn uppehöll mig. Slutligen bröt lidandets
öfvermätt mitt sinne och jag tog åtskilliga gånger mina bröders
hjelpsamhet i anspråk."
Ida Pfeiffer hade trenne barn , af hvilka dock en dotter
dog kort efter sin födelse. Omsorgen för de tvänne sönernas
uppfostran hvilade nästan helt och hållet på modren, särdeles
som de båda makarne under de senare åren af sitt äktenskap
lefde åtskiljda. Fru Beyer dog 1831, på det ömmaste
vårdad af sin dotter, som just då befann sig i Wien; och som
hon genom modrens frånfälle kom i besittning af en liten
förmögenhet, hvilken, om än ej betydlig, dock satte henne i
tillfälle att gifva sina söner en ordentlig uppfostran, beslöt hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
