Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
att stanna i Wien, såsom fördelaktigare för dem. Ëennés
man, nu 60 år gammal, föredrag att vistas i Lemberg, der
lians son af första giftet var bosatt, och enda.t tid efter
annan besökte han Wien för att helsa på hustru och barn.
Vid en resa, som Ida Pfeiffer företog till Triest, för
att låta sin yngste son begagna baden derstädes, såg hon första
gången hafvet, och hon beskrifver det intryck denna syn gjorde
på henne såsom alldeles öfverväldigande. Alla hennes
ungdomsdrömmar uppvaknade med förnyadt lit och hon hyste ej någon
innerligare önskan än att få bestiga det första segelfärdiga
skepp, för att begifva sig ut på det omätliga verldshafvet.
Men hennes pligter mot sina barn höllo henne tillbaka och
hon kände sig derföre lättare om hjertat, då hon fick lemna
Triest och återvände till hemmet, der många mil skiljde henne
från hafvet, hvilket hade lockat henne med oemotståndligt
tjusande sirénsång. Men midt under hennes alldagliga
sysselsättningar låg dock städse samma haf för hennes inre syn; och hon
förmådde ej förjaga den lifliga önskan hon hyste, att, sedan
hennes söner växt upp och kunde hjelpa sig sjelfva, ännu ega
krafter och förmåga att verkliggöra sin käraste fantasibild,
att på blånande haf gungas hän till fjerran, blott i
inbillningen skådade, nejder.
Och hennes önskan blef uppfylld. Hennes söners
uppfostran var fullbordad och båda, lofvande, duglige unge män, hade
inträdt i det verksamma lifvet för att sjelfva tillkämpa sig sin
andel af detta lifvets goda. Ida Pfeiffer tillhörde sig således
sjelf, och som åren ej förmått afkyla hennes reslust, började
hon nu allvarsamt öfverväga möjligheterna och svårigheterna
för dess tillfredsställande. Men dessa svårigheter voro så
mycket större, som de länder hön önskade besöka, saknade såväl
de lätta kommunikationsmedel som andra for resande afsedda
beqvämligheter, hvilka så mycket underlätta resor, att hvarje
sommar ett slags folkvandring, ehuru i annan mening än den
första, kan sägas pågå. Ida Pfeiffer betänkte äfven huru
små de peninngetillgångar voro, öfver hvilka hon kunde
disponera, men van som hon var vid måttlighet, försakelser och
umbäranden, såg hon likväl ej häri något hinder. Hon var
dock ej fullt besluten hvarthän hon skulle ställa sin kosa, ty
tvenne stridiga planer — en Nordpolsexpedition och en resa
till det heliga landet — sysselsatte hennes tankar. Den
senare vann slutligen segren, men då hon började omtala sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
