Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
verket så förblindade af denna första salfva af lera, att de ej
syntes ha någon tanke på att försvara sig. Emellertid
fortforo svalorna att öfverhölja boet med lera, till dess ingången
var nästan alldeles betäckt; hade det ej varit för de båda
sparfvarnes förtviflade ansträngningar att afkasta det ständigt
ökade lerlagret, skulle ingången i och med detsamma varit
fullkomligt tilltäppt. De obevekliga svalorna läto dock af
intet motstånd afskräcka sig, och slutligen sågs ett helt
detachement slå ned på boet och med näbbar och klor pressa och
stryka ned den halfmjuka leran öfver ingången, samt lyckades
slutligen att sålunda hermetiskt tillsluta den. Derpå höjdes från
hundratals små strupar vilda hämnd- och segerskri 1
Men härmed var ännu ej svalornas verk fullbordadt. De
skyndade nu att från alla riktningar hemta materialier till ett
nytt bo, hvilket de uppförde ofvanpå den igenmurade ingången
till det andra, och två timmar sedan sparfvarna blifvit
lefvande begrafna, intog paret det nya nästet.
Den obevekliga hämnden var fullbordad. De olyckliga
sparfvarne voro dömda, icke blott att försona sitt brott
genom en långsam och grym död, men tvungos dertill att
under dödsplågorna lyssna till sina grymma bestraffares, de båda
lyckliga svalornas, glada sång. Under många dagar lemnade
nu svalhonan ej boet; hon hade lagt sex ägg, och medan hon
rufvade dem, försåg henne maken med insekter till föda. Efter
fjorton dagars förlopp märkte Cuvier att hanen hela dagen våp
sysselsatt att hemföra en otrolig mängd insekter till sitt bo,
och tittande ditin såg han sex små gula näbbar, alla gapar.de
efter föda. Från denna stund blef det den unge informatorns
högsta nöje att följa den lilla familjens utveckling.
Ungarnes gula näbbar blefvo småningom svarta och glänsande, deras
duniga kroppar betäcktes med mjuka vackra fjädrar, och de
började slutligen åtfölja modren på kortare utflygter. Hanen lärde
sina ungar att fånga rofvet i flygten; att flyga högt, då
atmosferen var lugn och flugorna höllo sig i de öfre
luftregionor-na, och att hålla sig tätt intill marken, då oväder var i
annalkande och alla insekter der sökte skydd.
Sålunda förgick sommaren och hösten kom. Ånyo
samlades talrika flockar at’ svalor på det gamla slottets tak. De
höllo ifriga samtal med hvarann, och Cuvier roade sig med att
söka tolka deras språk. Boets ungar fördes till centern af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
