Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
flocken, tillsammans med andra nngdomar, och en vacker
morgon begaf sig hela skaran af mot öster, och försvann.
Historien fick ett tragiskt, men på samma gång ett
mycket romantiskt slut. Cuvier igenkände nemligen följande vår
samma svalor, som då återkommo magra och ruggiga,
reparerade sitt bo och intogo det såsom förut; men en vacker dag
greps hanen af höken, hvilken, ehuru fälld af Cuviers bössa,
dock med sina hvassa klor så sargat den arma svalan, att
denne, vårdad af makan, "stilla afled." Denna smärtsamma
förlust krossade den ömma makans hjerta, och, i trots af alla
Cuviers bemödanden att hålla henne vid lif, dog äfven hon,
fem dagar efter den tillbedde makens bortgång.
Flere månader senare berättade Cuvier svalornas roman
för den lärde Abbé Tessier, hvilken kom på besök till slottet.
Berättelsen gaf anledning till ett följande samtal, rörande
andra naturföreteelser, derunder den unge informatorn röjde så
djupa insigter och en så skarp blick i naturens hemligheter,
att Abbéen, som i honom spårade den blifvande
vetenskapsmannen, erbjöd honom en plats i sin närhet, der han kunde få
tillfälle att fullborda sina studier, samt skref till Jussieic och
Geoffroy-Saint-Hilaire för att rekommendera honom hos dem.
Följden häraf blef att Cuvier inleddes i- korrespondens med
desse och andra vetenskapsmän, och att han efter någon tids
grundliga studier blef utuäinnd till Professor i komparativ
anatomi i Paris.
Utan att kunna hoppas på några så lysande resultat af
våra iakttagelser, torde dock denna enkla berättelse kunna tjena
oss till föredöme i mer än ett afseende. Den lär oss t. ex.
att intet skapadt är så ringa, att det ej förtjenar vår
uppmärksamhet, att trogna och ihärdiga iakttagelser af naturens
företeelser alltid medföra sin egen belöning, ty ingen torde väl
vilja bestrida sanningen af dessa ord, lånade af en af våra
utmärktaste naturforskare: "hvad som icke varit för ringa
för Gud att skapa, kan aldrig blifva för ringa att af oss
kännas" *). Låtom oss t. ex. tänka oss en talrik familj på
landet, omgifna af en rik natur; antag att hvarje medlem af
familjen åtagit sig att inom ett visst område af naturens rike
göra dagliga iakttagelser och anteckningar; att t. ex. en åtoge
*) E. Fries: Botaniska utflygter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
