Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
vanliga lösen — "hvar och en för sig." En större byggnad
på något afstånd från de öfriga, och den vi äfven som
hastigast gå igenom, inrymmer den högre pensionsanstalten; härmed
är äfven en lärdomsskola förenad, och man påstår att mången
okunnig, lättsinnig och lastbar yngling utgått härifrån, kunnig
och redbar, räddad åt Gud, återgifven åt samhället. Äfven
här bese vi skolsalen, bönerummet och de vackra
boningsrummen , äfvensom tryckeriet, förenadt med en liten bokhandel,
hvilket alltsammans står under stiftelsens kontroll och drifves
o
till dess förmån, och derifrån vi medtaga några af
Årsberättelserna samt en Festbüchlein des Rauhen Hauses" deri
vi framdeles tillsammans skola söka närmare kännedom om den
vackra stiftelsens uppkomt och organisation. Under en vandring
omkring den vidsträckta trädgården lyssna vi ännu med glädje
och en oemotståndlig rörelse till den unge brödrens beskrifning
öfver stiftaren af das Rauhe Haus, (hvars boställe vi se
framskymta på något afstånd), hans älskvärda personlighet, hans
ädla väsende, och hans djupa, brinnande nit för sina
med-menniskors väl och för befrämjandet af en sann christendom.
Med hjertat värrndt af blotta skildringen af så mycken fromhet
och sann godhet, och uppriktigt ledsna att vi gått miste om
den ädle mannens bekantskap (han är nemligen frånvarande)
skiljas vi slutligen vid vår vänlige ledsagare, i det han ger oss
några vackra blommor och några goda ord till afsked.
Äter sitta vi i den gungande vagnen och rulla snabbt
framåt vägen tillbaka mot Hain. Men en ovanlig tystnad
herrskar ibland oss, som skulle hvar och en känna ett behof
af att inom sig sluta de allvarliga tankar och känslor, hvilka
detta besök väckt, för att låta dem sålunda i själens innersta
stilla slå rot, blomma och mogna till en bättre och varaktigare
frukt än den turisten hemtar af vanliga flygtiga rese-intryck.
Vi skulle kanske alla varit mest böjda för att afsluta dagen
med detta minnesvärda besök och tillbringa aftonen under stilla
betraktelser — men när blef stillhet någonsin en resandes lott?
"Framåt! så är ditt ödes bud", heter det i bokstaflig mening.
Framåt rullar också vår vagn i allt snabbare fart och
stannar slutligen vid inkörsporten till en landtlig villa, tillhörig
en Hamburgerfamilj, med hvilken en af våra reskamrater stått
i ett mångårigt vänskapligt förhållande, allt sedan den första
flygtiga bekantskapen i en jervägskupé. Se der! gallerporten
är redan öppnad. Stig på, käro läsare, och slå ifrån dig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
