Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
beskådat ett utsökt tafvelgalleri, innehållande mer än ett
mästerstycke och förvaradt i husets öfre våning, lyssnat till de
vackra tonerna från en osynlig violoncell, bläddrat i några
intressanta plaucheverk och slutligen, lockade af mötande
blomsterångor, funnit vägen till ett litet förtjusande visthus,
återkomma till salen, der värdinnan för närvarande, ensam med
en af de svenska gästerna, sysslar med kaffeserveringen. Detta
husliga göromål har dock ej hindrat henne från att börja ett
ifrigt samtal om poesi i allmänhet och Uhland isynnerhet, och
då hon hos den ofvannämnda gästen tror sig finna något
gensvar för sin poetiska förtjusning, kysser hon henne i sitt
hjertas glädje, sägande:
"Ohy I am so glad, that you love poetry;" *).
Förtjensterna af Uhlands Frühlingslieder diskuteras
derpå , under det pepparkakorna prydligt ordnas på fatet.
Dernäst kommer ordningen till Der Rauschebart, och der Löwe
Ulrich sjunker badande i sitt blod, just soin den goda frun
sticker knifven i tårtan. Slutligen reciteras äfven med "leise
ßüsternde Stimme" en liten profbit ur hans Liebesklagen,
ackompagnerad af sockerbitarnes melodiska klingande mot
kristallskålen. Men nu är hela kaffeattiraljen ordnad på brickan,
hvilken den vänliga värdinnan står i begrepp att sjelf bära ut
till det öfriga sällskapet på verandan, tilläggande endast några
ord af glad förvåning, att man i Sverige så väl känner den
tyska poesien. Den lifligt intresserade svenskan ser upp från
’die Oedichte", deri hon bläddrat, och svarar med skalden:
’’Man hat gehört die Kunde
Vom Fräulein, welches tief
In eines Waldes Grunde
Manch’ hundert Jahre schlief.
Den Namen der Wunderbar en
Vernahm man aber tiie,
lch hab’ ihn jetzt erfåhrén:
Die Deutsche Poesie:
Strålande af förtjusning sätter fru B. ifrån sig brickan
och vänder sig mot den leende svenskan, utropande: "Indeed,
I must kiss you once möre, becavs<’ you reàlly do love
*) Jag är så glad att ni tycker om poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
