Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Att hålla sanningen kär, icke blott så, att man läser den
i Ordet och lyssnar till den i kyrkan, utan så, att man
ge-nomtränges deraf och i sitt lefverne bevisar sig vara ej
allenast en Ordets hörare, men äfven dess görare, är
ovedersägligt ett lifsvilkor för sann christendom och sann lycka. Visst
finnes ännu mången som med Pilatus säger: hvad är sanning?
men månne ej denna fråga snarare härrör från motvilja och
liknöjdhet att lära känna sanningen, än från svårigheten att
på den finna ett tillfredsställande svar? Månne ej den, som
med allvarligt och uppriktigt hjerta söker efter sanningen, äfven
skall finna den upplysning, han önskar, den kunskap, hvarefter
han törstar? Vi äro öfvertygade derom och om vi nu till de
förträffliga vanor, hvarom vi redan talat, lägga den att tala
sanning och att tåla sanning, kunna vi sägas vara försedda
med den bästa reskost vi hafva att medtaga under vandringen
genom lifvet.
Utom de fyra här omförmälda vanor, hvarmed Mr
Lob-stein sysselsatt sig, såsom varande oss de nödvändigaste och
vigtigaste, finnas otvifvelaktigt ännu många andra goda
vanor, hvilka i större eller mindre grad kunna utöfva ett
väl-signelserikt inflytande på vår karakter och i följd deraf på
hela riktningen af vårt lif. Hvem erkänner ej t. ex. de
stora fördelar, som härflyta från vana vid ordning, en vana,
som ej allenast på mångfaldigt sätt kommer oss sjelfva till
godo, utan äfven mäktigt inverkar på den trefnad vi kunna
sprida i våra hein, den comfort vi kunna bereda vår
omgifning, det gagn vi kunna göra samhället? Hvilken ovärderlig
skatt eger ej i sitt hjerta den, hvilken tidigt vänjt sig vid
förnöjsamhet och i följd deraf är belåten med den lott, som
blifvit hans, hvarken plågande sig sjelf eller andra med dåligt
lynne, den vanliga yttringen af ett oförnöjdt sinne. Huru
mycket är ej den att lyckönska, som från barndomen fått lära
att beherrska sig sjelf, som förmår kufva sin vrede och lägga
band på sina begär, som utmärker sig tor det jemna
sinneslugn, hvilket höfves hvarje christen. Men hur sorgligt är det
tvärtom icke att se en man, som är slaf under sitt eget
häftiga lynne, och som under inflytandet deraf gör sig skyldig till
handlingar, hvilka han sedan med blodstårar ville, men ej kan;
återköpa? Ja, Skriften säger ej förgäfves: mannens vrede gör
icke det rätt är för Gud. Och huru ytterligt förnedrande
är det ej för menniskan, som blifvit skapad efter Guds beläte,
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
