Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
att gång efter gång falla ett offer for sina egna begärelser, att
nedsjunka till jemnbredd med det osjäliga djuret, att känna det
brottsliga, det eländiga i sitt tillstånd, men likväl ej kunna
motstå lastens lockelser.
Men tid och utrymme tillåta oss ej att här uppräkna alla
de goda vanor, som kunna medverka till vår förädling och i
följd deraf till vår sällhet. Vi tro oss dock hafva sagt nog,
för att göra hvarje tänkande christen uppmärksam på vigten af
att söka tillegna sig goda vanor, för att väcka hvarje
samvetsgrann uppfostrare till klart medvetande af, att ett af de
förnämsta medel han bör använda för ernående af sitt mål,
är grundläggandet af goda vanor hos de barn och lärjungar,
hvilka blifvit honom anförtrodda. Det är utom all fråga, att
en sann christen medelst Guds nåd och viljans kraft äfven vid
mognare år bör kunna tillegna sig de goda egenskaper, pra
hvilka vi här talat, men leda vanorna honom åt motsatt håll,
sker ej en återgång utan många svårigheter och mycken möda.
Det är lätt nog att uppföra en god och varaktig byggnad på
en god och väl lagd grund; inen är grunden dålig, inträffar
lätt att. den med stor ansträngning uppförda byggnaden snart
nog sönderfaller.
På samma gång vi beflita oss om förvärfvandet af goda
vanor, måste vi dock vakta oss för att låta dem urarta, på
sätt den författare, med hvars arbete vi här sysselsatt oss,
antydt, och, 0111 så skulle inträffa, få vi ej försumma att söka
återställa dem till deras ursprungliga lif och friskhet, att åter
göra dem goda och fruktbärande. Det medel vi härvid böra
använda, anger vår författare, som hos sig förenade den
christ-nes varma tro med menniskokännarens skarpa blick, i
slutorden till sin betraktelse, hvarur vi anföra följande, hvilket äfven
må tjena såsom slutord till denna uppsats.
"Kan man återgifva lifvet åt vanor, som hafva urartat?
åt ett arbete, hvilket är blott mekaniskt? åt en vilja, som
aldrig mäktar utföra något? åt en följd af pröfningar, som ej
leda till välsignelse? åt en hörare af sanningen, som ej förstår
dess värde? Att betvifla detta skulle vara att förlora ur sigte,
att verlden är det fält och kyrkan den trädgård, hvilken Gud
odlar. Libanons brunnar af lefvande vatten äro ännu ej
uttorkade.
’’J ären födda för lifvet och ej för att förtorka. Det som
felas er finnes till. Hvilken som törstar, säger Jesus, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
