Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
stadens alla större gator och torg. Skada att vagnen är liten
och att vi således ej kunna erbjuda dig en plats, gode
läsare; dock, är du "lätt på foten"^ kan du svinga dig upp på
fotsteget bredvid mig, — eller, se här, kasta dig upp i
suf-fletten bakom oss och göm dig under schalarne, som de
försigtiga svenskarna medtagit för aftonkylan; det märker ingen,
icke en gång kusken, ehuru han ser sig om med en qvick
blick i sitt bruna öga, i det han ger hästen en klatsch och
kör åstad med ett muntert "en avant!
Och raskt en avant går det också nedåt den praktfulla
Rivoli-gatan och förbi Tuilerierna, tills vi komma på den
öppna platsen der nedanför, då kuskens och hästarnes ifver
hejdas af vår reskamrat och vi stanna för att njuta af den
ståtliga anblick, som härifrån erbjudes åt alla sidor. Titta fram
ur din gömma, käre läsare, och se dig om. Der bakom dig
har du Tuilleriträdgården med sitt höga genombrutna staket,
sina skuggrika alléer, terassen med fontänerna der bortom och
slottet med sin klumpiga, bizarra byggnadsstil i fonden.
Aftonsolen bryter sina gullgula strålar mot fönstrens glas, glittrar
på fontänernas blanka vattenyta, leker mellan de höga trädens
dunkla kronor och dansar på de förgyllda spetsarne af staketets
fina gallerverk. Allt ser så gladt, så fredligt och intagande
ut. Men i ett nu förvandlas scenen. Du tycker dig höra en
osynlig folkmassa hotande sorla omkring dig, skott lossas,
stenar slungas, och du ser en man fly från slottet utåt
gatan, såsom jagad af vinden. Det är folkets konung, och
tumultet saktas ett ögonblick, men stegras åter,
trädgårdsportarne sprängas, massorna rusa framåt under vilda mordskri, slottet
stormas, och du förnimmer ingenting annat än stridslarm,
ge-värssalfvor och dödsskrän, blandade med de vilda tonerna af
den franska frihetssången, tills slutligen foikraseriet tycks ha
uttömt sig sjelf, skymningens dunkel insveper trakten och
du ser ingen varelse, mer än de 800 dödskjutna Schweitzarne
liggande, likt det afmejade kornet, i tätt slutna led utanför
konungens borg. — Men i detsamma bryter solen fram genom
molnet, som skymt den, dess strålar leka åter mellan trädens
dunkla kronor, glittra på vattnet och dansa på staketets
gyllene spetsar; du ler åt dig sjelf, som kunnat så förblanda
minne och verklighet, och gläder dig åt den närvarande scenens
imponerande skönhet, i det du börjar granska alla dess
detaljer. Men göra hvad du vill, så förvandlas den åter till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
