Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
hufvuden. Ambassadörerna ordna sina guldbroderade kjortlar
och jäspa på det mest fashionabla europeiska sätt i afvaktan
på hvad komma skall. Snart, är amfiteatern fullsatt, musiken
tystnar, ridåen gar upp. En ung herre i svart frack och
glacéhandskar framträder och bugar sig djupt, i det han
tillkännager, att han, un jeüne poëte de quelque reputation, fått
i uppdrag att föreslå publiken att uppge ott visst antal
rimslut, till hvilka han forbundit sig att skrifva ett poem till
ambassadörernas ära, hvilket han efter spektaklets slut skall
hafva äran uppläsa för resp. publikum. Skalden slår sig
derpå ned vid ett bord, "lättar pennan’, och nu börjar en
ordentlig störtskur af rimslut. Napoleon! ropar med pathos en
loyal stämma nära theatern. Sans fa gom svarar en tjufpojke
nära oss. Gloire, boire, Empereur, Ambassadeur, Anglais,
niais (skratt och handklappningar), Vavenir, va venir, Eli
bi en? — rien i Angleterre, pomme de terre etc. etc. Den
arm© poeten skulle knappt hunnit nedskrifva dem alla, om
ej tata uppehåll inträffat, då något väl hittadt bon mot,
eller någon qvick calembonrg lockat åhörarne till skratt eller
bifallsrop. Under skämt och löje fortfar leken, och till och
med ett och annat utfall på politikens område passerar
oanmärkt, såsom mycket annat, — för rimmets skull. Då le
jeune poëte tackat publiken och dragit sig tillbaka ined en
skatt af rim, som bör kunua räcka att föda hans
sånggudinna till döddagar, börjar en scenisk föreställning, ett non pius
ultra af disgraciös dans och disharmonisk sång, som snart
jagar oss bort från theatern, hvarefter vi svärma omkring ännu
en stund bland de illuminerade trädgrupperna och boskéerna,
tills vi slutligen armbåga oss fram genom trängseln till
landningsstället. — Såsom genom ett underverk har jag blifvit
nedknuffad i båten samtidigt med mina reskamrater, och helt
häpna ännu af trängseln och fruktan att bli åtskiljda ha vi
knappt hunnit falla ned på en bänk, förr än vi med
beundrande utrop börja so oss omkring. Och, i sanning, den är
förtrollande, denna lilla tafla! De båda öarna, förvandlade till
ett slags skimrande féslott, spegla i vattnet sina otaliga
eldpelare, sina granna ljusdraperier och sina blomknippen af
brokiga lågor. På motsatta sidan strålar månen i mild glans
från den dunkla natthimlen och belyser den sluttande
sjöstranden, som är bokstafligen öfverhöljd af festklädda menniskor,
hvilka dels liggande och sittande i gröngräset, dels stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
