- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
185

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

485

téen, af hvilka de mundtligen kunna erhålla närmare
upplysningar, eller till hvilka do sjelfva vilja meddela råd och
anvisningar, rörande bästa sättet att bearbeta de olika
arbetsfälten, m. m.

Väl är det att befara, att kommittéerna i förstone ej
skulle bli fulltalige; men blifva de blott från början förnuftigt
organiserade, skola de småningom införlifva med sig alla de
bästa och dugligaste qvinliga förmågorna inom församlingarne,
och sålunda ständigt tillväxa. Hvad är t. ex. enklare än att
presten bland hvarje års nattvardsbarn utväljer dem, hvilka
han finner skickliga och hågade för dylika värf och för hvilka
inträdet i hjelp-kommittéen kanske blir fullt så lockande, soin
det vanliga löftet att få komma ut i verlden, när man ’’gått
och läst"? Under de äldres och erfarnares ledning kunde de
unga här vänjas vid de enklare göromålen, för att sedermera
gradvis införas i de högre grenarne af kommittéens verksamhet,
der den till förståndet mognade, gudfruktiga och rättänkande
qvinnans inflytande genom lära och exempel, i ord och handling
måhända blir den bästa hjelp en nitisk själasörjare kan önska.

Dock, vi våga väl ej hoppas, att den svenska
qvinnan i allmänhet ännu är mogen att bli en sådan
försam-lingsherdarnes medhjelpare *), men vi äro öfvertygade att
hon kan bli det. Blir hon det icke, så är det kanske
mindre hennes eget än hennes andeliga ledares fel; och hon
blir det bestämdt icke, så länge dessa ledare endast i
yttersta nödfall vilja använda henne, eller först då, när hennes
förtryckta eller i dvala lemnade verksamhetsbegär plötsligt och
oemotståndligt bryter sig en egen väg och hotar att utan
ledning blifva förderfligt. Det är icke som en nödfallshjelp, utan
som en nödvändighetshjelp hon bör anlitas, och om vi, du och
jag, min läsare, vågade hoppas att våra svaga stämmor
förenade kunde nå de Högvördige, skulle vi vid något
kommande prestmöte önska till öfverläggning föreslå följande fråga:
i "Skulle ej presterskapet kunna vända sig och
församlingarne till nytta alla de fromma, kloka och menniskoälskan-

*) Vi erinra oss med ledsnad ett exempel af en ung flicka, som,
då hon af sin själasörjare blifvit anmodad att deltaga i
undervisningen i en Söndagsskola, skrattande förklarade sig alldeles för
oförståndig till något sådant värf. Några få år senare ansåg hon sig
dock tillräckligt förståndig att gifta sig och öfvertaga ansvaret för
eg-na barns hela ledning och uppfostran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free