Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
des, hvilka tillfångatogos och fördes till hufvudstaden för att
försäljas såsom slafvar. Prinsen, stadd på en liten resa, mötte
dessa olyckliga, och då han märkte att en af dem var utan
skor och endast med svårighet släpade sig fram, aftog han
sina egna och gaf honom. Utom dess drog han försorg om
att de erhöllo tillräcklig föda. M:r Labordc inköpte dem
sedan, försedde dem med kläder, respengar och
rekomraenda-tionsbref och återsände dem till sitt fädernesland. Prinsen
sjelf är sällau i stånd att tillfredsställa sitt ädla hjertas drift
i dylikt hänseende, ty han är i allmänhet ej stadd vid kassa;
hans hela rikedom inskränker sig till slafvar, risfält och oxar,
hvilka hans mor skänker honom.
"En aunan gång såg prinsen en europé såsom fånge föras
till hufvudstaden och af sina bevakare pådrifvas med hugg och
slag, liksom han varit ett djur. Af den långa resan, de svåra
vägarne och den grymma behandlingen var den arme så
utmattad , att han knappt förmådde gå. Prinsen ej allenast
före-höll hans plågare deras omensklighet, utan nedsteg till och
med ur sin bärstol for att lata den lidande der taga plats.
"Man berättar många dylika drag om denne furste, hvilken
under sin moders lifstid, genom menniskokärlek och aldrig
tröttnande hjelpsamhet, sökte förmildra och försona allt det onda
hon tillfogade sitt folk. Oaktadt denna himmelsvida olikhet i
sinnelag och grundsatser, voro dock mor och son hvarandra
varmt tillgifna, och drottningen vredgades aldrig på prinsen,
äfven dä han korsade hennes afsigter och räddade hennes offer,
under det han sökte urskulda och förmildra de grymheter han
ej förmådde förhindra.
"Tyvärr har prinsen ej erhållit någon egentlig uppfostran,
utan har sjelf förvärfvat sig hvad han kan och vet. Hvilken
regent hade han ej kunnat blifva, om hans ädla sinne och
goda naturliga anlag erhållit en ändamålsenlig riktning och
utveckling! Bättre än någon beskrifning talar dock till hans lof
följande yttrande, som jag förnummit ur hans egen mun. Han
sade, att det vore honom likgiltigt om Frankrike, England
eller någon annan nation toge ön i besittning, blott folket
erhölle en god styrelse. För sin egen del skulle han hvarken
begära thron eller konungatitel, utan ville gerna draga sig
undan till privatlifvet, sä vida han derigenom kunde befrämja sitt
lands välfärd."
Vid tiden för Ida Pfeiffers besök på ön var prinsen ej
förmäld, men likväl med varmaste kärlek fästad vid en
slafvinna, Maria, hvilken han ansåg som sin hustru. Då han, i
anseende till landets lagar, ej kunde gifta sig med henne, utgafs
hon för hustru till en hans trogne tjenare, på det han ständigt
måtte ega henne i sin närhet. Icke destomindre beviljades bå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
