- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
232

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

Har du sett en vackrare sammetsmatta än den, som betäcker
dess branta sluttning, eller något skönare mönster än det de
mångfårgade blommorna bilda på dess mörka saftgröna botten?
Har du sett ett skönare tak än det som kastanier, almar och
lindar här hvälfva öfver ditt hufvud, en rikare lustre än den
som från azurfåltet deruppe nedsänder genom de dunkla
hvalfven otaliga strålknippen af det renaste ljus? Och se hit,
längre åt sidan, har du någonsin, inom alla verldens banker
hört talas om en rikare, en mera outtömlig silfver fond än
den som osynliga nymfer här med fulla händer utströ kring
berg och backar? Och dockl så helt och hållet osynliga äro
väl ej de sköna nymferna: sel sel der borta i den mörka
klyftan skymtar en flik af den enas flygande klädning. Och
sel der öfverst på den mossiga klippkanten utsträcker hon,
med hela famnen full af glittrande blåaktigt silfver, sina
undersköna armar, hvita som hafsskummet, af hvilket kärleksgudinnan
danades. Och tyst I hör du ej hur hon sjunger — en
föltrollande sång, ren och frisk och ljuf som..... Men hvad ser

jagi din häst spetsar öronen och börjar stegra sigl det måtte
väl aldrig i verlden vara någon pegasus, som krupit in i den
lilla gulbruna bergklättrarens ruggiga skinn och som kanske
hvarken du eller jag förstå oss på att styra 1 Han frustar —
hans ögon spruta eld — han reser si» och gör språng på språng 1
Låt mig hjelpa dig — ahl se deri vi drogo för hårdt och
tygeln sprang 1 Lyckligtvis kom du undan med blotta
förskräckelsen , då sunda förnuftet — jag menar Etienne Brau — ryckte
fram i tid för att förekomma någon större olycka.

Emellertid måste vi göra halt här, medan Guiden
reparerar skadan, och vilja begagna tiden att till fots storma
höjden och bana oss väg in i det lilla citadellet eller hvad det
är, som skymtar högst uppe mellan träden. Der smyger en
slingrande stig utmed bäcken; den ser så inbjudande ut — kom
låt oss följa den I Med raska steg hoppande öfver stockar och
stenar, som ligga i vår väg, korsa vi bäcken på en smal
spång, en trädstam, hvilken slnmpen tycks ha kastat dit för vår
beqvämlighet, då stigen på andra sidan blir mera banad om
också allt brantare. — Se der några trappsteg, bildade af
slippriga stenar, — der en ledstång till skydd mot den
gapande klyftan, i hvars djup den lilla bäcken, nu förvandlad till
forss, skummar och fräser — se’n åter ett stycke jemnare
väg på ett lägre utsprång af berghällen; och så bär det af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free