- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
240

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

allena i denna vilda stenöken, omgifven sora man är på alla sidor
af ett klippkaos, hvilket, genom sjelfva sin enformighet, lemnar
inbillningen fritt spel, att, efter sitt nyckfulla behag, omskapa de
ofantliga råämnen, som ligga kringströdda om hvarann. Här
befinna vi oss just vid porten till ett ofantligt kastell, en
granit-massa af kanske 100,000 kubikfot. Kunna vi väl våga oss dit
in, utan fruktan att bli bergkungens fångar? Dock, ’framåt!"
är ju vår lösen och framåt trafva vi äfven i ganska skyndande
fart och ha snart lemnat kastellet bakom oss. Men akta dig!
— der ligger ett förskräckligt odjur på lur — någon ohygglig
antediluviansk best med vidt uppspärradt gap och famnslånga
betar, der åter på andra sidan vägen står en jättelik
mennisko-skepnad, insvept i en tung grå kappa och med en
besynnerlig hatt a neddragen öfver ansigtet. Den gamle — han är
kanske jemnårig med Methusalem — tycks tillvinka oss mod, och
vi smyga oss lyckligt förbi odjurets gap, i skydd af den
vördnadsvärde åldringens skugga, ila derpå bäfvande framåt mellan
några ohyggliga jättelika bufflar och dromedarier, som tyckas
ligga idislande efter ett magert bete på berghällen, och
inträda slutligen på ett vidsträckt klippfält, hvilket ser ut som
hade det tjenat till lekplats för titanerna. Ser du ej der borta
deras kolossala kägelspel, hvars konung nyss tycks ha blifvit
träffad af något oerhördt klot — kanske detta, som af en
o-synlig makt hejdats vid kanten af bråddjupet och ännu qvarhålles
der, i trots af alla tyngdlagens reglor. Och här ha de lekande
bjessarne uppstapplat block öfver block af massiv granit — der
åter slungat dem slumpvis och näftals omkring, såsom barnen roa
sig med bäckens kiselstenar. Derpå närma vi oss en mörk
vilddjurshåla— men halt här! Låtom oss tygla vår inbillning och
våra hästar och granska verkligheten med sunda förnuftets ögon.
Hvad se vi då? framför oss en djup klyfta mellan två
remna-de granitväggar; nedanför oss den vildt rytande fjellströmmen,
framrusande mellan väldiga klippblock — och rundt omkring
oss de omisskänneliga spåren af någon förfärlig naturrevolution,
då jordens grundvalar skakats, då urbergen remnat och de
skyhöga fjellen splittrats i tusen stycken, som med blixtens
hastighet framrullat genom dalen, bortsopat hvarje spår af
växtlighet och odling och blifvit liggande, än vräkta öfver
hvarandra i formlösa massor, än i enstaka oerhörda block af
10-till 100,000 kubikfots storlek.

Men der invänta oss våra reskamrater vid foten af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free