Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
den magra betesplatsen utanför byn. Nära derintill ligger en
gammal, förfallen kyrka från tempelherrarnes tid, hvars gråa
hvalf tyckas nära att sammanstörta öfver våra hufvuden, då vi
inträda. Derinne råder en ogenomtränglig skymning, och en
qväf lukt, liksom af sekelgammal mögel, slår emot oss vid
inträdet. Sedan våra ögon under några minuter vant sig vid
dunklet framträder småningom det ena foremålet efter det
andra för våra blickar: ett gammalt, skröpligt vigvattenskärl
närmast ingången; derofvanför ett plakat, utlofvande
syndernas förlåtelse för längre eller kortare tid åt hvar och en
som ger en skärf till kyrkans underhåll; några förfallna
altaren, utstyrda med en torftig grannlåt och en predikstol
så raukig och måttäten, att det synes fordra ett verkligt mod
att bestiga den. Men sel hvad är det som lyser så hvitt
innanför jerngallret deruppe i muren? Kom, låt oss gå
närmare! Kanske är det några gamla vapen eller porträtter
sedan tempelherrarnes tid. Hu! porträtter var det verkligen,
men huru ohyggliga! Tolf gapande dödskallar, som möta oss
med sitt eviga grin, hvilket synes likt ett petrificeradt hånlöje
öfver oss sjelfva och hela vår tillvaro. Kom, låt oss lemna
den gamla, ruskiga kyrkan! — Men tyst! hvad var det? en
suck, som tycktes uppstiga från hvalfvet under det fasansfulla
porträttgalleriet — der rör sig någonting — en lutad skugga
glider långsamt fram utmed muren och försvinner med ännu
en suck vid närmaste pelare. Var det vålnaden af någon bland
de mördade tempelherrar, hvilkas dödskallar här förvaras, som
kom att försona eller afbedja en gammal skuld, hvars minne
ej lemnar hans ben ro i grafven? eller var det någon
gammal bergsbo, kommen att anropa den Heliga Jungfrun om en
bättre skörd eller ett lyckligt återseende af frånvarande
anhöriga? Hvad veta vi!
Med ett obehagligt och hemskt intryck lemna vi
emellertid den gamla bedröfliga kyrkan — i sanning bedröflig, om den
skulle vara en förebild af "den stora allmänneliga kyrka", vi
alla tillhöra — inandas med djupa drag den fria, öm ock
töckniga luften och finna skymningen derute ljus, jemförd med
dunklet inne under de vittrade kyrkhvalfven. Vi utsträcka vår
vandring ännu ett stycke bortom kyrkan, i hopp att kunna
kasta en blick ned i den första af de stora klippfördjupningar
eller bassiner, hvilka fordom bildat sjöar och, som man sagt oss,
ligga emellan byn och Cirque de Gavarnie. Men snart finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
