Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
ensam färdas öfver Pont de Scia, snafva ej på vägen vid Paa
de l’ Echelle, — låt ingen pegasus springa af med dig uppför
de obanade stigarne till S.t Sauveur; men rid lugnt och
stadigt stora vägen dit upp, intag din middag på Hotel de la Paix,
och känner du dig trött af färden, sä lyd mitt råd och tag
ett had i en af do vackra marmorbassinerna, på det inga
alltför ömma minnen må hindra dig från att snart äter företaga
en ny ridtur bland Pyrenéerna med
Esselde.
XXIV. — BREF TILL LEA*).
Helt, nyligen har jag gjort din intressanta bekantskap, men
tro ej att försumligheten att ha dröjt så hänge dermed är mitt
fel* Nej, visst icke! Jag bor någorstädes på bondlandet
mellan Falsterbo och Haparanda, som du sjelf behagat uttrycka
dig. Jag vill ej säga dig hur långt jag har till närmsta stad,
och än mindre, hur ofta jag kommer dit, eller hur ofta jag
sammanträffar med civiliserade menniskor, du torde då kanske
få alltför liten respekt för mina ord. Emellertid finner du,
att det under sådana förhållanden är ganska naturligt, att jag
länge lefvat i okunnighet om din tillvaro ; i mitt hjerta liyser
jag också ett agg mot dem, som bordt presentera dig, men
så illa uppfyllt sin pligt.
Den flygtiga bekantskap jag fick tillfälle att göra med dig,
har dock nu föranledt en grundlig, och denna sista ingifvit
mig beundran och — tag dock saken lugnt och tänk dig en
gammal, gråhårig kapten med epåletter, eller en landtjunkare med
leriga stöflar, eller en aktningsvärd prestman med krage (till
följe af mina omdömen förmodar jag du antar det sista)
det gör detsamma, blott du tänker dig denna beundrande vän
såsom hunnen ett stycke öfver 50-talet. Liksom jag alltid vid
närmare bekantskap funnit något fel hos mina vänner, så
äfven hos dig. Ju varmare jag älskat min vän, ju starkare
har jag gripits af ett behof att säga honom hans fel rent ut.
Med lå sorgliga undantag ha bådo han och jag funnit oss väl
deraf. Om jag nu bevisar dig samma vänskapsprof, skall du
*) Insändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
