Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
en qvickhet, i målningen af naturen en friskhet, som endast
kunna alstras af en inspirerad fantasi. Det är ej imitation, det
är en sann, af det lif som rör sig omkring författarinnan
framkallad, inspiration.
Måhända torde de vara än flera, soin anse mig hafva
upphöjt Friherrinnan Knorring öfver höfvan, då jag nämnt
henne på samma gång som A. M. Lenngren. Men i fråga
om snille, tror jag mig dock kunna vidblifva mitt påstående,
fastän med villigt erkännande af Fru Lenngrens öfverlägsenhet.
Jag vill blott anföra ett arbete af Fr. Knorring, hvilket
ensamt berättigar henne att bli erkänd som snille. Jag menar
"IllusionernaUndantagandes i Bulvers "Pelhamvet jag
mig aldrig hafva sett la haute volée, denna öfverciviliserade
del af vårt samhälle, skildrad med mer naturtrohet och lif.
En sådan målning är ett lefvande konstverk, en inspiration.
Nyss har bland oss uppträdt en författarinna, som äfven
fått del af snillets gudagåfva, och att döma af den
anspråkslösa psevdonymen: Lea, och den enkla titel, hon gifvit sina
arbeten: Småbitar, samt den sjelfkritik de röja tyckes hon
äfven besitta en annan af snillets attributer, blygsamheten. Endast
u9 gång — jag minnes ej, i hvilken af våra större tidningar —
har jag i min aflägsna landsort sett hennes arbeten omnämnda;
det var andra samlingen af hennes Småbitar, som då med
beröm recenserades. Sedan har en tredje utkommit, men mig
veterligen har den ej lyckats ådraga sig pressens
uppmärksamhet. Mången torde afskräckas från att söka hennes
bekantskap, emedan hon första gången presenterades af en ungersven,
hvars connaissance jag ej skulle vilja tillåta min blåögda,
femtonåriga dotter att göra, och som jag af vänskap för Lea
önskade, att hon ej så flitigt odlat. Emellertid är det ej så
farligt. Dock mer derom längre fram. Sjelfva Fru
Lenngren var ej alltid så nogräknad, och Lea liknar Anna
Maria nästan lika mycket, som hon liknar v. Braun. För att
uppmana flera att förskaffa sig samma nöje som läsningen af
hennes skildringar gifvit mig och dymedelst uppmuntra den
unga författarinnan, samt för att, af intresse för henne sjelf,
göra henne uppmärksam på åtskilliga brister i hennes
författarskap, äro dessa rader skrifna.
Jag beledsagar denna min uppmaning med en liten
karakteristik öfver Småbitarna; och gör — som jag hoppas med
författarinnans tillåtelse — några korta utdrag derur för att gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
