- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
255

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

255

Flicka der med stopet hör!
Gå ur vägen han, munsjör! —
Kardorna — säg vill hon ha’ dem? —
Slår han af, så skall jag ta’ dem
Fyra daler bjudet? "Kör!"

Sist enhvar ses hemåt gå,
Är så sjelfbelåten, så,
Tycker sig på köpet vunnit;
Men hvad största afgång funnit
Är väl "Florshufvor" ändå!

Jag skulle kunna framdraga flera stycken, hvilka kanske
i än högre grad påminna om Fru Lenngren, då hon gisslar
samhällslifvets brister: Goda Råd och Sällskapslifvet äro
t. ex. satirer, som kunna jemnföras med åtskilliga af
förenämnda författarinnas hand. Men hos Lea finnas inga idyller,
sådana som "I en hydda vid en spis’ — eller
"Födelsedagen’ . Dock eger äfven hon en varm känsla för familjelifvet och
sällheten af att ega ett lyckligt hem, och detta är kanske den
vackraste och renaste sidan af hennes författarskap. T sådana
stycken, som dock sakna alla spår af sentimentalitet, erinrar hon
stundom om Franzén. Hemmet, Den iästa gåfvan, En liten
hösttanke uttala på ett vackert sätt varma, ädla känslor.
Hennes styrka ligger dock alltid i satiren, och stundom midt i ett
allvarsamt stycke kan hon ej afhålla sig från att se och uttala
det löjliga, som möjligtvis kan uppletas i situationen.
Hvarföre skulle författarinnan draga ned det täcka stycket, "En
aftonstundgenom fjerde och femte verserna, hvilka med sin
burleska hållning störa harmonien i den för öfrigt idylliska
målningen?

Såsom profstycke på de friska, lefvande naturmålningar,
Lea förmår skapa, anför jag

En Vårdag.

Jublande sig lärkan svingar
Upp mot blåa rymdens höjd;
Fjäriln sina sköna vingar
Pröfvar under namnlös fröjd.
Luften smeker våra länder,
Ständigt utaf vällukt full;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free