Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Vi rilja här blott i största korthet omnämna en af de fördelar
— eller skola vi våga säga rättigheter — som ännu förnekas den
svenska qvinnan, i det vi fråga:
Hvad har Staten gjort för de qvinnor, hvilkas hdg och an7ag
mana dem att egna sitt lif åt den bildande konsten: ät måleri och
skulptur ?
Med undantag af några få resestipendier, oftast till långt mindre
belopp än som beviljats manliga konstnärer, ljuder svaret: "Intet!
platt intet!"
Låtom oss nu i korthet tillse hvad som kan vara orsaken till
denna uraktlåtenhet.
Anses qvinnan i allmänhet sakna anlag för den bildande
konsten eller vara oförmögen att genom troget och ihärdigt studium
bringa dessa anlag till utveckling?
Tyskarne kunde besvara denna fråga med namnet Angelika
Kaufmann. Engelsmännen med en Miss Ashbourne m. fl.
Franso-serna med en Madame Le Brunt en Henriette Brown, en Rosa
Bonheur, hvilken senare inför alla tider skall på ett lysande sätt
vederlägga hvarje sådant tvifvel.
Har då särskildt den svenska qvinnan visat sig icke vuxen
konstnärens kall, konstens förädlande uppgift?
Fråga alla de konstkännare från verldens mest skiljda länder,
hvilka på Londoner-expositionen i somras samlades i talrika flockar framför
den simpla svenska dalkarlsstugan, småleende med modren åt de
dansande barnens ystra glädje och omedvetet lyssnande efter melodien,
hvars egendomliga mollton synes lagt ett vemodsskimmer öfver den
blick, hvarmed spelmannen åser sina små älsklingars fröjd–fråga
dem dessa konstkännare, då de aflägsnat sig och återigen af en
sällsam dragningskraft lockades tillbaka till taflan med det enkla ämnet,
stafvande på det för utländningen svårlästa namnet Amalia
Lindegren — fråga dem, om den Svenska Qvinnan är ovärdig konstnärens
kall eller ur stånd att lösa den konstens uppgift, som särskildt synes
blifvit vår tid förelagd: Verklighetens Poesi.
Fråga dem, hvilka, under de förflutna 20 åren, i Muséerna i
Paris, Dresden och Rom sett en qvinlig konstens lärjunge med ljusa
lockar, nordiskt allvar i det öppna anletet och nordisk ärlighet och
kraft i det klara ögat — fråga dem, hvilka sågo Sophie Adlersparre
tyst och flitig i studiet af den antika konstens mästerverk drag för
drag framtrolla på sin egen duk en Raphaels Madonna di San
Si-sto, en Murillos Marice himmelsfärd, eller slutligen — genom
särskild, för henne ensam beviljad tillåtelse, Raphaels Christi
Förklaring — fråga dem, om den Svenska Qvinnan saknar sinne för den
antika konsten, eller förmåga att på duken återgifva dess mästerverk!
Fråga dem, som för några år sedan sågo en annan svensk
målarinna med stora ansträngningar och försakelser hopsamla en liten
summa för att kunna studera sin konst i Paris, och hörde henne vid
afresan modigt förklara; "Kan jag bli en sjelfständig, en skapande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
