Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Till ’’e utländska an förarn e slöt sig en talrik skara af mindre
framstående, men tappra och redligt sinnade Philhellener af alla
europeiska folk och bildade den sä kallade taktiska truppen. Grekenia
sjelfva hafva icke kämpat modigare för Hellas’ frihet, än dessa unga
enthusiaster, af hvilka icke mänga återsågo sin fädernejord.
"Europas nationer hade förklarat sig/trr Grekland. Regeringarne
gåfvo småningom vika för folkens hänförelse samt för den grekiska
kampens europeiska betydelse. Ädla statsmän förklarade sig för dem.
Den store Canning uppträdde som dess vän. Äfven inom Franska
och Ryska kabinetterna höjdes röster, åtminstone till protest mot
Portens massakrer och för att uppmana till mildare förfarande. Men
grekernas inre söndringar och den grymhet i kriget, i hvilken de
täflade med Turkarne, försvagade alltjemt intresset för Greklands kamp.
Man såg ju deraf att grekerne allt ännu voro barbarer. Man såg
ej, eller ville ej se, hvad de bättre ibland dem gjorde för att lösgöra
Grekland äfven ur det egna barbariet genom anslutande till den
ädlare europeiska civilisationen. Man gaf mera akt på krigets vilda
handlingar, än på den lagliga ordningens midt under krigets
fortgående arbete. Och såsom vi ofta so det hos vissa förnäma, välvilliga,
men makliga patroner i förhållande till deras klienter, så tycktes
stormakterna frukta att genom att för öppet taga Greklands parti
inveckla sig i några obehagligheter med den mäktiga öfversittaren —
stora Porten.
"Under år 1824 tyckas sakerna bestämdt vända sig till dennas
fördel. Porten hade slutit en förmånlig fred med Persien. Den
kunde draga sina härar från Euphrat. Äfven i Donau-furstendömena var
allt lugnt som döden. I Epiros höjde ej mer den svarte Ali sitt
trotsiga hufvud. Det hade blifvit uppsatt på en påle framför
seraljens port i Konstantinopel. Sultanen kunde sammandraga hela sin
styrka för att krossa Grekland. För att göra detta så mycket
fortare och säkrare slöt han förbund med sin mäktigaste vasall.
Mehemed Ali, vice-konung af Egypten. Denne utrustade en stark flotta
och lät den under sin sons, Ibrahims Pascha,*, anförande afgå till
Moreas kuster. Här landsatte Ibrahim sina landttroppar och lät dem
intaga och förhärja det vestliga Moreas härliga dalar och kustland.
En turkisk flotta stötte till den egyptiska; båda lade sig för ankar
i Navarinos säkra hamn på Moreas vestra udde.
"Uppträdandet af denna Turkiets barbariska bundsförvandt på
Greklands jord kom det Vestliga Europas regeringar att studsa.
Ibrahim Pascha var en man af råa passioner, våldsam, vällustig och
grym, — i allt en afrikansk despot. Hans yttre var en trogen bild
af hans inre. Hans första handlingar i Grekland förespådde det
värsta öde för det olyckliga landet. Skulle en sådan man bli Greklands
bödel och sedan dess beherskare? Skulle den klassiska bildningens
hemland, den europeiska vetenskapens vagga blifva ett egyptiskt
Satrapi?
"Så frågade man sig. Så frågade sig isynnerhet England. Allt
mera begynte man inse. att Greklands kamp var en europeisk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
