Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’338
glada skämt, som kryddade mången oförgätlig "picnic" i dessa
pittoreska trakter. I andra länder kan man knappast göra sig
ett begrepp om den glada uppsluppenhet, som unga engelsmän
ådagalägga vid dylika tillfällen och deri de understödjas af
sina vackra landsmaninnor.
Men se, på den stolta Clyde floden, midt för våra fönster,
gungar redan ångbåten, som skall föra oss till Loch *)
Lo-monds romantiska stränder. Snart lemna vi elfven och glida
fram på Loch Longs klara, af grönskande berg, omgifna
spegel, då vi plötsligen på däcket få se en högväxt
Höglän-dare, klädd i sitt lands pittoreska drägt: "det är en
Macgre-gor", hviskar någon, "man känner igen honom på den
lysande tartan, som tillhör denna elan." "Ack!" utropar en af
våra följeslagarinnor, som aldrig förut varit i Skottland, "om
jag kunde få den ståtliga Bergskottens porträtt i min
skizz-bokf" Sagdt och gjordt; vid ett par ord af kaptenen vänder
mannen sig om med ett godmodigt leende, rättar vecken på
sin brokiga "plaid", framdrager den stora silfverbroschen, som
sammanhåller den på axeln, antar en ledig ställning med
handen på sin "dirk" **), och står så orörlig under en qvarts
timme, hvarefter den färdiga skizzen kringvisas, och väcker
allmän beundran. Nu landa vi vid den täcka staden Arrochar,
som nästlar sig in mellan tvänne gröna sluttningar; vår
Hög-ländare nickar vänligt, försvinner meden annan, som, klädd i
Clan Campbells mörkare tartan, kommit honom till mötes.
Vid Arrochar taga vi allft plats i en omnibus, och fara
genom en ganska vacker trakt, tills Ben Lomonds kala
hjessa plötsligen höjer sig öfver alla de andra bergen, och vid en
vändning af vägen se vi sjön skymta fram emellan de mest
pittoreska gröna kullar. Snart äro vi framme vid dess strand,
der en båt väntar oss, och vi fara med sakta gungande fart
emellan de många vackra, trädbevuxna holmar, som utgöra
sjöns prydnad; iin uppstämma våra solbrända roddare några af
sitt lands vackra, vilda melodier; än smekas våra öron af
engelska nationalsånger, hvilka våra reskamrater föredraga ur det
rika förråd, hvarmed de ofta pläga upplifva sina utflygter till
lands och sjös. Isynnerhet behaga mig sjömansvisorna, när
de friska och kraftiga som hafvets salta bölja, sjungas med liflig
enthusiasm, antingen i olika stämmor eller såsom solo med
chör. Efter en högst angenäm färd landstiga vi åter, intaga
*) Sjö. •*) Dolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
