Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’345
pà dem, och det själfulla sätt, hvarpå de föredrogos! Sällan
har jag hört vackrare, fylligare röster, och den djupa, enkla
pathos, som utmärker några af dessa ballader, den komiska
naivetet, hvaraf andra öfverflüda, återgåfvos på ett hänförande
sätt. Den enthnsiasm, hvarmed de s. k. ’Jacobite eongt"
sjöngos och af åhörarne applåderades, kunde uppväcka den
tanken, att församlingen vore färdig att afsäga sin dyrkade
drottning all tro och lydnad, och ånyo böja sig under
Stuartarne» blyspira! Lyckligtvis är ej så förhållandet, men det
kallaste hjerta måste dock hänföras af dessa glödande sånger.
Efter consertens slut undfägnades gästerna på det
rikligaste, men innan de aftågade, kom bud med begäran att
värden ville taga emot en afskedshelsning. Vi begåfvo oss alla
ut på den breda stentrappan, der ett niofaldigt hurrarop
höjdes till den ädle värdens och värdinnans ära. Fullmånen
lyste klart öfver lärkträden på bergets topp, och spred ett
magiskt sken öfver blomstergrupperna och de sköna törnrosorna,
hvilka innefattade fönstren. Vi gingo ut i det fria, och
hvilken syn mötte der våra blickar! På den vestliga himlen, högt
öfver Loch Voils mörka spegel, strålade som en gyllene bro
emellan tvänne mot hvarandra stående bergtoppar, den
underbara kometen! Flera mulna nätter hade hindrat oss från att
se dess tillväxt, och nu lyste den framför oss i sin fulla glans.
Nära kärnan såg man stjernan Aldebaran framblixtra som en
klar diamant genom svansens glittrande nät. Det var ett
högtidligt ögonblick; tysta, nästan häpna, stodo alla med
blickarne fastade på det herrliga himmelstecknet! Oförgätlig skall
städse denna, min första afton i Högländerna stå för mitt
minne.
Och nu började en tid, hvilken förflög som en skön dröm;
i vackert väder företogos promenader och utfärder till de mest
romantiska punkter i grannskapet, hvarvid äfven många
arbetarekojor besöktes; några få af dem qvarstodo ännu i sitt gamla
skick, d. v. s. med ett hål i taket, i stället för skorsten;
rummet, fullt af rök, ansågs utaf folket långt varmare än de nya
stugor, hvilka af egendomsegaren uppbyggts med ordentliga
spisar. I ett af dessa rökiga kyffen sprakade jag med egaren,
som hette Robert Stuart; under det j^g aftecknade hans
gumma, som satt och spann bredvid kitteln, hvilken hängde
i en kedja öfver elden, berättade lian för mig med en ganska
stolt min, att det icke finnes någon thron i Europa, hvarpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
