Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’346
ej en prinsessa af hans ätt, (neml. den Stuartska) suttit; ett
karakteristiskt drag af den känsla for clanen, som ännu
vidlåder Bergskottarne.
Regnade det, så förvandlades den vackra salongen på S.
till en atelier, der damerna fulländade sina hastiga skizzer och
målade genrebilder efter naturen; herrarne, hvilka om dagen varit
ute på jagt, infunno sig vid middagstiden. Aftonen förgick
under musik, lektyr och intressanta samtal.
Blott en utfärd vill jag som hastigast omtala, nemligen
den vi gjorde till Killin, vid Loch Tay; vägen förde oss
förbi Benvoirlichs snöbetäckta berg, Loch Earns stränder, och
genom Glenogles mörka pass, tills vi hunno den täcka byn
Killin, hvars pittoreska qvarn, belägen vid en forssande ström,
tar sig ganska väl ut mot de höga fjellen, som utgöra
fonddekorationen. Tiden tillät oss ej besöka Taymouth, hertigens
af Breadalbane ståtliga slott; vi foro endast till ett honom
tillhörigt jagtställe, särdeles väl beläget på en skogbeväxt höjd
bredvid sjön, och sedan till en liten ö, förbunden med
fastlandet genom en bro, och öfverväxt med mörka idegranar och
andra träd, hvarunder grafvårdar framstucko. Vid dess ena
ända förde några trappsteg ned till ett grafkapell, nästan doldt
at’ de slokande grenarne. Detta är McNabska ättens
begrafningsplats. En hexlik gumma, insvept i sin plaid, ledsagade
oss, och ökade genom sina vidunderliga åtbörder och
berättelser på ett för mig nästan obegripligt språk, det dystra
intresse, som stället ingaf. Det säges, att en McNab, när lian
friade till sin tredje hustru, sade henne, att han ej hade gods
eller guld att erbjuda, men ett kunde han skryta af: han
egde den präktigaste begrafningsplats i hela Skottland.
När vi kommo hem, var det redan mörkt i dalen, men
de högsta bergsspetsarne glödde ännu som altarflammor i
solens sista strålar och öfver Benvoirlichs snöhvita hjessa lyste
månen som ett skimrande silfverhorn.
Men äfven dessa glada dagar togo ett slut och en
herrlig höstmorgon foro vi ifrån S. i flera vagnar, först till
Cal-lander, samma väg som vi kommit; sedan tog vägen af åt
vester och snart låg Loch Vennachar framför oss. Här började
hela nejden att andas Walter Scott och poesi. Är det någon
af mina läsare, som ej känner "The Lady of the Lake"*),
*) "Sjöfröken".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
