Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’350
Yi följde den slingrande väg, hvilken förde till den plats,
som tjenat till gömställe för den stolte Douglas och hans
dotter Ellen. Det låg något så hemlighetsfullt i den tystnad,
som rådde i skogen, endast afbruten af plaskande vågor,
hvilka glittrade mellan stammarne. Jag kände mig till mods som
skulle något underbart hända: än trodde jag, att jag skulle
höra den hvitskäggiga bardens, Allan Banes harpa klinga
genom lunden, än’ att Boderich Dhu, åtföljd af C lan
Alpines vilda söner, skulle draga fram med de blottade svärden
blixtrande i solljuset. Men nej, — jag hörde blott mina
följeslagare hviska och skratta och vid deras glada skämt
bortglömde jag min inbillnings drömbilder. Då kommo vi plötsligen
till ett slags löfhydda, uppförd af tata, sammanflätade grenar,
och stående vid foten af en brant, trädbeväxt klippa. "Det
är Ellen’s Bower", utropade jag; "se, hennes hvita klädning
fladdrar derinne! Men hvem —" Jag förstummades. Vid
sidan af en ung, reslig man sväfvade en sylfidlik gestalt; på
den snöhvita drägten, de gröna banden och murgrönskransen,
som var inflätad i de guldgula lockarne, kunde man tro
henne vara öns vänliga fé; en af "The gude folks", som de här
kallas. Men verkligheten var här skönare än inbillningen,
ty det var Mary Davenant, den unga bruden, som skyndade
emot oss med utsträckta armar och leende blick, under det
hennes man betraktade henne med förtjusning. Allmänna
utrop af förvåning, omfamningar och handskakningar följde. Mr
Erlsxvood hade ställt till den angenäma öfverraskningen.
Han allena visste, att det unga brudparet tagit en cottage ej
långt från Loch Katrine, der de tillbragte smekmånaden,
hvilken, oberoende af almanackan, ej ännu tycktes hafva nått
sitt slut.
Min berättelse får dock ej följa detta exempel, men jag
torde en annan gång, med läsarens tillåtelse, återkomma till
mitt vistande i Edinburgh, denna af natur och kofist rikt
begåfvade stad, Nordens Athen, som den med rätta kallas.
Nu vill jag blott i förtroende tillägga, att få utflygter erbjudit
mig rikare källor till njutning än denna "wcddingtrip" i
Skottlands Högländer.
E. N—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
