- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 /
349

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’349

väntande på byte, hvilka små mödor och besvärligheter endast
gjorde nöjet mer retande. "Minns ni", sade Mr Erlsivood
till mig, "hvilket väsen Times et konsorter gjorde öfver de
lidanden, som våra soldater fingo uthärda i löpgrafvarne
framför Sebastopol. Nåväl, der var väl icke så trefligt heller,
men knappt svårare än hvad hvarje Engelsk gentleman
blottställer sig för under jagten."

"Jag har ofta undrat", sade jag skrattande, "hvad det
skulle bli af Engelsmännen, om orrarne (grouse) dogo ut, och
stenkolsgrufvorna togo slut?"

"Denna sammanställning gör eder urskiljningsmåga stor
heder", anmärkte Mr C. leende; "Gud bevara oss för en
sådan katastrof; emellertid" —

"Emellertid", inföll en af herrarne, svängande sitt
skummande champagneglas i luften, "proponerar jag en skål for
våra orrar; måtte de aldrig dö ut på våra purpurröda
ljunghedar och bruna bergl" "Och jag", utbrast en annan,
"dricker en skål för - våra underjordiska skatter; måtte de svarta
diamanterna aldrig taga slut 1" Ett lifligt hurrarop följde på
dessa skålar, hvilket plötsligen afbröts af några skallande
toner från Mr Erlswoods jagthorn. Dessa besvarades från
sjösidan — först sakta, så allt högre — af underbara ljud, gälla
och vilda, och snart framgled bakom de slokande grenarne vid
stranden en präktig båt, bemannad af fyra roddare i
högländ-ska drägter. I fören satt en gammal bergsskotte, med snöhvitt
skägg, som bjert afstack emot den mångtargade plaiden och
blåste af alla krafter på sin säckpipa, den bekanta sången
"Pibroch of Donnal Dhu’; roddarne inföllo emellanåt med
sina kraftiga stämmor, och bergens eko upprepade den
underbara musiken, som passade såväl ihop med omgifningens
romantiska natur.

"Våren så goda, ladies och gentlemen’, utropade Mr
Erlswood, då båten lade till vid vår udde. Snart hade alla
fått plats deri, och nu gick det med raska årtag öfver den
perlemorskimrande vattenspegeln, der bubblorna dansade i
solskenet, under det säckpipans lifliga, skarpa ljud genoindallrade
den stilla luften, öfverröstande till och med våra högljudda
rop af förtjusning.

Slutligen lade båten till vid Ellens ö, och vi stego i
land, under det lummiga tak, som, måladt i de grannaste
färger af höstens hand, bildades af träden öfver våra hufvuden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1862/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free