Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
förnuftet af naturen lånat eller lik en god husmoder sjelf sam-
manspunnit....." lika litet som jag kan afstå från eller
klandra dessa, emedan de sakna hvad som för mig är all
kunskaps perla — lika litet skulle jag kunna klandra dig eller
afstå från din vänskap.
Lörd Herbert. Du talar visligen, George, och låt mig
tillägga, du talar såsoin det egnar en andans man. Vore alla
kyrkans tjenare så fördragsamma, skulle jag aldrig angripit
grunden för deras tro. Om de cj envisats att vilja påtvinga
oss sin väg såsom den enda rätta, icke allenast för dem, men
för alla, skulle ingen lägga stenar för deras fötter.
George Herbert. Nej, min broder, missförstå mig icke.
Ingen kan vara mera fast öfvertygad om att det finnes blott
en väg, som slutligen leder till sanningen, än jag.
Lörd Herbert. Jag missförstår dig icke; men inseende
att du är en af dem, som vidhålla sin öfvertygelse af kärlek
till det bästa och icke af fruktan för det värsta, känner jag
mig lika böjd att hafva fördrag med den slutsats, du kommit
till, som du har med mina konklusioner.
George Herbert. Men jag anser icke dessa såsom någon
din slutsats, utan endast såsom trappsteg till en sådan.
Anden måste framtränga genom naturreligionen till den
uppenbarade, likasom det måste finnas en himmel såsom medium
för ljusets spridande.
Lörd Herbert. — Himlen är — ett intet.
George Herbert. Det är sannt, intet — annat än ett
rum för solen, och ett sådant rum finns också inom dig Gaf
du ej sjelf ett slående bevis på ditt eget behof af ett sådant,
då du bad om en uppenbarelse för att bestämma, huruvida
du borde offentliggöra din skrift emot uppenbarelsen’!*)
*) Hänsyftar på en öppen bekännelse af Lörd Herbert (meddelad
i hans memoirer) om hans tvekan, huruvida han borde offentliggöra
sin bok, De Veritate, deri han bestred Uppenbarelsen på grund af
osannolikheten, att Himlen skulle blott delvis meddela sig med
menskligheten, kungörande sin vilja för ett folk och icke för alla; huru han
knäfallit i sin ensliga kammare med boken i handen och bedt en
brinnande bön till "den evige Guden, upphofvet till solens ljus och
till all inre upplysning", om ett tecken för att bestämma hans
vacklande beslut; och huru han trott sig förnimma detta tecken i ett
sakta och dock fullkomligt hörbart ljud, utgående likasom från
himlen, "ty det var ej likt någonting på jorden", samt derpå fattat be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
