- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
48

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

dande lökens basis, hvarifrån äfven de fina rottrådar utskjuta,
hvilka ur jorden hemta den näring den växande plantan
behöfver. Det är således ett stort misstag att ej vidare bry sig
om löken, då plantan vissnar ned, ty just på en
ändamålsenlig behandling och vårdaf denna lök beror dess framtida
blomstring. Vanligen egnar man föga uppmärksamhet åt de
utblommade lökarne ock följden blir, att de, efter att det
första året hafva gifvit vackra, rikblommiga hyacinther, det
andra endast ega ofullkomliga, svaga blommor att erbjuda,
hvarefter löken vanligen är så utmattad att dess alstringskraft är
uttömd. Under det man tror löken ligga i ett slags dvala,
är nemligen dess inre växtkraft i en oaflåtlig verksamhet,
förberedande småningom den blifvande plantan, af hvilken ej blott
stjelk och blad bildas i lökens inre, men till och med sjelfva
blomknopparne, och ju mera man ger löken tillfälle att
obehindradt utveckla den inneboeude lifskraften, desto större och
skönare blifva de blommor, hvilka den slutligen alstrar.

*) Bästa sättet att härvid gå tillväga torde vara födande. Sedan
blommorna vissnat, flyttar man plantan ur solen och vattnar den
obetydligt; då örtbladen gulnat och nästan bortvissnat, upptager man
högst varsamt löken ur jorden. Hvarken rottrådarne eller örtbladen
bortskäras helt och hållet, utan lemnas till en del qvar vid löken,
som inlägges i en trädlåda, fylld med fuktig sand, ur hvilken man
låter örtbladen framskjuta. Lökarne måste så inläggas, att de ej
beröra hvarandra, och lemnas i denna låda, som ställes i ett kyligt
rum, till dess så väl sanden som rötterna och bladen torkat. Då
upptagas lökarne, och sedan man försigtigt afskurit rottrådarne och
blad-lemningarne, nedläggas de i fullkomligt torr och genom pågjutning af
vatten förut renad sand, hvarvid äfven iakttages, att hvarje lök är
helt och hållet betäckt af sanden. Sålunda, eller ock utbredda så att
de ej nå hvarandra, förvaras de på ett kyligt, fuktfritt ställe, till
dess man åter vill plantera dem. Vill man ha blommande hyacinther
till jul, bör detta ske redan i September, hvarpå man kan låta dem
stå ute till frost inträffar eller nedgräfva dem i jorden, samt låta
dem stå der 6 à 8 veckor, då rötterna bäst utveckla sig. För att
fa passande jord är säkrast att rådfråga en trädgårdsmästare och
bör en tredjedel af löken stå ofvan jord. Sedan man intagit löken i
rum för att drifva den, bör jorden hållas fuktig och kan man
stundom låta blomkrukan stå i vatten, hvarigenom fuktigheten bäst
meddelas jorden. Sedan lökarne tvenne år blommat i krukor, är bäst
att, om man så kan, utplantera dem på kalljord, der de vinna mer
härdighet och styrka. Man planterar dem då i September och täcker
dem väl, när frost börjar infinna sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free