Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
vid min fars sida befann mig på vägen till Paris, detta Paris, som
min inbillning aldrig kunde smycka med nog lifliga färger!
"Dock tycktes verkligheten endast sparsamt meddela do skatter,
min ungdomliga fantasi förespeglat sig. Jag tillbragte ett år i
hemmet under föga mindre tvång och uppsigt än i klostret, hugnad med
föga mer kärlek och solljus än som der kommit mig till del. Min
mor, ännu vacker, tirad och road af att vara med om de vexlande
nöjen, Frankrikes hufvudstad bar att erbjuda, betraktade sin uppväxta
dotter nästan som en medtäflerska, särdeles som mitt utseendo vid
åtskilliga tillfällen ådragit mig uppmärksamhet af de tongifvande i
modets Yerld. Min far, öfverlemnande sig åt en olycklig böjelse för
spel, förmådde endast med svårighet bestrida alla do utgifter, hvilka
min mors fåfänga, och slöseri framkallade, samt fruktade för den
tillökning deri mitt uppträdande i societeten nödvändigt skulle medföra.
Man var derföre allvarsamt betänkt på att gifta bort mig, och som
att blifva gift och att blifva fri i Paris ofta är liktydigt, må ingen
undra på om mina önskningar och förhoppningar syftade till samma
mål. Detta var dock ej så lätt, ty den hemgift min far kunde
gifva mig var blott obetydlig. Slutligen fann man i M:r d’Armagnac,
hvad man sökte; han var bankier, rik parvenu och önskade genom
en hustru af god familj och distingueradt yttre gifva éelat åt sitt
namn och omsättning åt sina napoleons. Vi sammanträffade,
presenterades för hvarandra, jag behagade honom och saken var afgjord.
Hvad jag tänkte och tyckte, derom frågade ingen. Man blott sad o
mig, att jag gjorde ett godt parti, att M:r d’Armagnac var både rik
och god, att ban var förtjust i mig och skulle ge mig allt livad mitt
unga hjerta kunde önska, samt att inin corbeiUe de noces skulle
bli utsökt. Och mitt unga hjerta, som längtade efter frihet och
tillåtelse att tillfredsställa sin åstundan efter Pariserlifvets nöjen, som
aldrig lärt sig känna eller förstå någon högre lycka, trodde
detsamma, särdeles som M:r d^Armqgnac ej föreföll mig motbjudande, och
jag blef sålunda en glad och lycklig brud.
"Vi lefde på stor fot. M:r d’Armagnac hade sin våning, jag
min; han skötte sina nöjon, jag mina. Han var en god, vänlig och
uppmärksam make, tillfredsställde alla mina nycker och behandlade
mig nästan som ett bortskämdt barn. Jag störtade mig blindt i
nöjenas hvirfvel, drack med fulla drag den berusande dryck, som
erbjöds mig, gjorde mig skyldig till tusende dårskaper, var
skoningslös mot min mans kassa, fann mitt lif alldeles förtjusande och
samlade kring mig en talrik skara af umgängesvänner och beundrare."
M:me <£Armagnac tystnade ett ögonblick; smärtsamma minnen
tycktes öfverväldiga henne. Slutligen fortfor hon:
"Så förflöto tvenne år. Jag njöt af mina triumfer, och min
fåfänga smickrades al’ den hyllning, som ögnades mig, men jag
räknade mina tillbedjare såsom mina juveler — jag visste ännu ej livad
kärlek var. Då infördes i mina salonger en ung litteratör af stor
talang och med goda utsigter för sin framtida bana. Han låg ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
