Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Herveys tillbud att vara min kavajer pfi det ridparti, man i dag
anordnadt. Affärden skall ske om en timma — jag måste tänka pà
min toilett. Au revoir!"
Med beklämdt hjerta lemnade jag det arma offret for en
förvänd uppfostran och en onaturlig konvenans, den rikt begåfvade
qvinnan, som nu med flärden» och fåfängans bländverk sökte dölja
tombeten i sitt lif, mörkret i sin själ. En timma senare såg jag henne
till häst, skön och tjusande som vanligt i sin smakfulla ama7.undrägt.
"Hvad hon är skön! Hvad hon är lycklig!" hviskade man, då
hon red förbi. Jag suckade och tänkte på huru skenet bedrager.
Jag fortfor att besöka Anais cTArmagnae och vi talade ofta
förtroligt tillsammans, men förgäfves bemödade jag mig att
tillvägabringa någon förändring i hennes sätt att känna, tänka och handla,
att inge henne ljusare åsigter om lifvet, att förmå henne att söka sig
ett mål, för hvilket hon kunde lefva och verka. Hon var intresserad af
att tala vid mig, men åt alla mina förslag skakade hon på hufvudet.
"Det der kan passa för er, ej för mig", var hennes vanliga
invändning.
Sökte jag hänvisa henne till religionen, såsom den säkraste
stödjepunkt för vårt hopp om ett ljusare tillkommande, för vår tröst
rid de från lifvet oundvikliga pröfningarne, för våra bemödanden om
förädling och framåtgående i det goda, fann jag hennes religiösa
begrepp så ytliga, hennes uppfattning af christendomens sanningar så
olik min, att vi ej en gång der stodo på gemensam grund. Hon
erkände sig visst vara bristfull och syndig, men detta föreföll mer
såsom ett slags passivt medgifvande, än det innerliga och smärtfulla
medvetande, som med hänryckning omfattar den gudomliga
försoningen och med denna till stöd arbetar på tillväxt i det goda. Hon
förlitade sig på Madonnans och sitt skyddshelgons förböner, på
läsandet af messor och utdelandet af allmosor, på ett noggrannt
iakttagande af de kyrkliga föreskrifterna och ansåg dermed all
rättfärdighet fullgjord. Om detta trons skenlif äfven räddade henne från
förtviflan och misströstan, förmådde det dock ej förläna henne kraft till
den strid, som måste utkämpas inom eget bröst, eller gifva henne
det högre stöd, som fordras för att uthärda lifvets stormar och för att
ej förgås vid dess skeppsbrott. Hennes hjerta liknade derföre ett
för-brändt, sköfladt blomsterfält, hennes lif cn julle utan roder.
Talade jag med henne om studier, om den högre litteraturens
alster, uppmanade jag henne att i läsning af goda författares arbeten
söka cn renare och bättre källa till njutning än den, hvari hon nu
förgäfves sökte en läskedryck för sin efter upplysning och ett högre
lefnadsmål omedvetet trängtande ande, fann jag att, oaktadt hennes
naturligen goda förstånd och snabba uppfattningsförmåga, hennes
kunskaper voro så obetydliga, den undervisning hon erhållit så ytlig,
att hon ej mäktade göra sig förtrogen med dem, ej der förmådde
hemta den näring för själ och hjerta, som hon så väl behöfde.
Romaner, se der den enda litteratur, bon kände, den enda hon värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
