Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
dess strålbrytningar och återsken, vågar han vända sina ögon
till ljusets medelpunkt. Men då bländas han, nedsjunker
vanmäktig, förvirrad — erkänner sin ringhet och finuer att det gifves
en gräns, bortom hvilken menniskosnillet ej mäktar framtränga.
Jag vill endast tillägga, att La Divina Commedia, är
skrifven på ett språk, som städse bibehåller samma höga ståndpunkt
och utmärker sig genom en energisk och plastisk styl. Den är
diktad i Terziner (tre rim) och innehåller hundra sånger i tre stora
afdelningar: Inferno (Helvetet), Purgatorio (Skärselden) och
Paradiso (Paradiset). Denna skapelse innefattar alla den
dåvarande poesiens elementer, det episka, lyriska och didaktiska, och
framgår ur grundtanken, att en lika fast lifsenhet måste finnas för
den moderna verlden, som var bestående for den gamla. Den ger
en, visserligen på strängt christliga eller om man så vill
catholska dogmer hvilande, men med manlig frimodighet uttalad
åskådning af den menskliga utvecklingen. Man kan med skäl kalla
dikten en kolossal allegori, men då Dante aldrig släpper den
historiska tråden utan förenar idéen med fakta, undviker hans
framställning att helt löst sväfva i metaphysikens blåa luft.
Om ock hans verk ej utan skäl blifvit utmärkt som
catholi-cismeus normaldikt, så får dervid ej glömmas, att Dantes
ca-tholicism i sig innesluter den reformatoriska füryngringsdriften
och oupphörligt hänvisar på Christendomens ideal. Detta ideal,
den verldsförsonande kärleken eller, som han uttrycker sig
"kärleken, som rörer sol och stjernor" {VAmore chi muove
il sole e Valtre stelle), är grundprincipen i Dantes tanke
och dikt. Såvida, enligt hans åsigt, verldshistoriens drama
måste upplösa sig i detta ideal, i kärlek, alltså i lycka, anstår
titeln "Commedia" hans storartade dikt. Detta arbete är lika
rikt på rörande sköna som på sublima och gripande ställen,
lika fulländadt i plan som i utförande och omfattar såväl det
närvarande som det tillkommande.
Om Dantes manliga frimodighet och den reformatoriskt
kritiska blick, hvarmed han skärskådade kyrkans brister och
påfvarnes laster vittna talrika ställen i denna dikt. Ett af de
starkaste uttrycken deraf äro de mot påfven riktade ord,
hvilka Aposteln Petrus uttalar i Paradiso, Canto XXVII, v. 22:
Quegli che itsurpa, in terra il loco mio.
Ilan, som på jorden intog djerft min plats.
Det stora skaldeverkets yppersta skönheter återfinnas i
första afdelningen (Inferno, Helvetet), som i konstvärde vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
