Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
nistrative des Salles d’ Asile’’, en man med öfverlägset
hufvud, rent hjerta och exemplarisk vandel, af hvilken Marié
Carpantier åtujöt den mest faderliga välvilja och vänlighet.
Med glad ifver begagnade hon sig också af bekantskapen med
denna person, hvars umgänge riktade hennes vetande, odlade
hennes smak, bildade hennes litterära framställningssätt, och
införde henne i ett högre intellektuelt lif. Med sina vänner
talar hon ännu ofta och med djupaste tacksamhet om det
inflytande han utöfvat på henne, sägande att han i intellektuelt
hänseende varit detsamma för henne som hennes mor i
moraliskt: "Aussi ces deux reconnaissances filiales dureront
au-tant que ma vie", sade hon en gång till sin engelska väninna.
Ifrån det ögonblick Marie Carpentier antog öfverinseendet
öfver skolan, syntes hennes karakter hafva undergått en
fullkomlig förvandling. Som barn och helt ung hade hon varit
allvarlig ända till tungsinthet, otålig vid hvarje orättvisa och
nästan våldsamt häftig. En dag på en vandring utåt de gamla
fästningsvallarne kring La Fléche såg hon en af sina
skolkamrater bli omkullknuffad och slagen af tre storväxta pojkar,
äldre än både flickan och hon sjelf. Marie, upptänd af vrede
öfver detta tyranni, rusade på våldsverkarne lik en liten
lejoninna, släpade dem med våld bort från deras offer, slog dem
till marken och kunde blott med möda afhållas från att knuffa
dem ned i vallgrafven. I följd af dylika utbrott ansågs hon i
sin barndom för att hafva ett hårdt och otämjdt sinne. Men
hon kom ej förr i beröring med de små barn, som lemnats i
hennes vård, än hela den inneboende ömheten i hennes natur
slog ut i blom, lik en planta, som från mörker blifvit flyttad i
solsken. I stället för de vemodiga tankar och dystra fantasier,
som hennes glädjelösa barndom och den för hennes inre syn
ständigt hägrande bilden af den mördade fadren, alstrat i hennes
själ, begynte nu frid och kärlek dagas i hennes hjerta och
framträda i hennes anspråkslösa dikter.
Dessa dikter, 6om redan länge i manuskript gått ur hand
i hand inom hennes födelsestad och der blifvit med glädje
helsade, hade (1831) utan författarinnans vetskap vunnit priset
af le Congrès scientifique de France. Öfvertalad af en
äldre väninna, i hvars hus hon vistades sedan hon lemnat sin
plats i asylen, lät Marie Carpentier 1841 utgifva sina
poemer från trycket, under namn af Préludes och beledsagade af
ett företal af en omtyckt skriftställarinna, Madame Tastu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
