Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
der den jublande sången, de balsamiska dofterna sväfva upp emot
den blå morgonhimlen såsom ett naturens tackoffer till Den, som
danat allt så vist och så skönt, till den Herre, som i skapelsens
morgon "såg på allt det Han gjort hade, och si, det var allt godt."
Väl har jag hört talas om gamla, inkarnerade stadsboer,
hvilkas ögon tröttna vid "det enformiga gröna" och som tycka sig
andas lättare i stadens qvafva atmosfer än i den friska
landtluf-ten, men dock förefaller det mig som måste, under en sådan stund
och i en sådan omgifning, isskorpan smälta äfven kring det kallaste
hjerta, och det, om ock omedvetet, instämma i den allmänna
lofsången.
Sannt är dock, att ej alla, ja, kanske ej en gång mängden
af våra vårdagar ega den Ijufliga karakter jag här velat tillerkänna
dem, att våren hos oss har en ganska hård kamp att utstå med
vintern, som i det längsta vill bibehålla sitt stränga välde, att
de af vårsolens första strålar framlockade sipporna ofta skälfvande
nedbäddas under ett nytt snötäcke och att de oförsigtiga lärkorna,
som låtit narra sig af solskenet och de bara tufvorna, rätt
allvarsamt få plikta för sin lättrogenhet, då nordan vingen hviner
öfver fälten och snöflingorna dansa i rymden. Hvad oss sjelfva
beträffar, som dock under "sotad ås" ega skydd för väderlekens
nyckfulla omkastningar, måste likväl de, under de första ljumma
vårdagarne så ifrigt framtagna och iordningställda
sommartoilet-terna mer än en gång stryka på foten för vinterkostymen, och
under den kyliga majdagen saknar kanske mer än en liten
stelfrusen hand muffens värmande hägn. Men när solen åter bryter
fram och vinden kastar sig åt söder eller öster, då glömma vi
gerna alla lidna oförrätter, och jubla i kapp med lärkorna. Har
du under någon af dessa strålande dagar befunnit dig i den så
mycket och så orättvist förtalade ungdomsstaden vid Fyris’ strand,
min unga läsarinna, så har du troligen också hört melodiska
vårsånger klinga genom rymden, och tonerna, soin genom örat nått
ditt hjerta, hafva der funnit gensvar, när de sammansmält till
den herrliga, vårfriska sången: "Våren är kommen!" i hvilken du
med fröjd velat instämma.
Som du kanske märker har jag en viss faible för våren,
hvilken jag hoppas att du delar och derför ursäktar om
preludierna till min tillämnade fråga: har du än hört c/öken i år?
blifvit något långa. Tvifvelsutan har göken sjungit för dig många
gånger, ja, kanske sjungit ut, innan dessa blad hinua dig, ty min
fråga kommer dig minsann ej tillhanda på den elektriska telegra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
