Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
fens väg, nej, den måste först gå genom sättarens, tryckarens,
bokbindarens och bokhandlarens händer och den vägen är både
lång och mödosam, må du tro? Men que faire? Tankarne röra
sig i mitt hufvud såsom nymorgnade foglar, hvarken frågande
efter tid eller rum eller logisk riktighet, och pennan är blott ett
medium för att öfverföra dem till dig. Nyss hörde jag göken slå
sitt kukit, leuhi och derigenom framkallades tanken att taga denna
sång till utgångspunkt för mitt samspråk med dig. Ingenting föll
sig då naturligare än att undra, om äfven du hört göken i år och
om du gifvit akt på, från hvilket väderstreck dessa toner först
nådde ditt öra, ty utom all fråga känner du det gamla ordspråket:
Norr g ök, sorggök;
Sö’rgök, dörgök;
Ostergök, tröstegök;
Vester gök, bäste gök.
Kanske du till och med — fast, tyst tala aldrig om’et — i
all hemlighet gjort göken en liten fråga, angående ditt unga
hjertas käraste önskan, om och när den skulle nå sin fullbordan,
och med en viss misslynthet räknat fyra, fem, till och med sex
— det var en bra lång väntan, tyckte du. Under tiden satt
måhända din fru mamma, tänkande både på dig och på andra, som
ännu behöfde hennes vård och omsorger, med en halft medveten
undran huru länge det kunde blifva henne förunnadt att
qvar-stanna i den kära kretsen, och räknade med tillfredsställelse hvarje
nytt kuku, som för henne innebar löftet om än ett års
sammanvaro. Hvad man än må säga derom, så har dock det mystiska
en egen dragningskraft för menniskohjertat och kanske äro ej de
så många, som alltid och under alla förhållanden kunnat vara på
sin vakt deremot.
Men meningen är nu ej blott att prata bort en stund, utan
ock att tala litet förstånd med hvarandra, och jag tänkte just
fråga dig, om du kände mer oin göken än hans vårfriska,
välbekanta sång och de folksägner jag nyss upprepat. Att du sett
honom , torde vara något tvifvelaktigt, emedan han är ganska skygg
och gerna undandöljer sig i det tätaste löfverket i trädens toppar.
En liten beskrifning på honom torde derföre ej vara ur vägen.
Att börja med vill jag då berätta dig, att han tillhör
skogs-foglarne och bland dem de s. k. klättrarne. Hans slägtnamn är
Cuculus, redan af romarne honom gifvet, såsom antydande tonerna
i hans sång, och artnamnet för vår gök eller den europeiske göken
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
