Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
är canorus. Man känner dessutom flera arter af detta slägte,
hvaraf ännu en, Cuculus glandarius, omtalas såsom sedd i vår
verldsdel; de andra tillhöra Afrika och äfven Amerika har sin
gök, hvilken dock, i olikhet med sina fränder på denna sidan
Atlanten, lärer bygga eget bo och sjelf uppföda sina ungar.
Göken är ej så liten, som törhända både du och jag
förmodat, ty dess längd är 14 tum och till och med något deröfver,
och mellan vingspetsarne håller den ända till 2 fot och 1 tum. I
anseende till sina stora vingar flyger han ganska hastigt och har
derföre mången gång blifvit tagen för tornfalk eller sparfhök,
hvilken villfarelse dock snart försvinner, om man får se honom på
närmare håll, ty hans fötter äro små och svaga med obetydliga
klor. Till färgen är han blåaktigt askgrå, rygg och vingar dunklare,
hufvud, hals och stjert af en ljusare, klarare färgton; bröst, buk,
sidor och nedre vingtäckarne hvita med svartgrå tvärband;
vingpennorna svartbruna med hvita tvärfläckar på inre fanet;
stjertpennorna svarta med hvita spetsar; fötterna af en vacker ljusgul
färg. Man har äfven talat om en rödbrun gök, men som det vid
närmare efterforskningar visat sig, att alla gökar, hvilka man hos
oss anträffat af denna färg, varit honor, har man antagit, att de
endast utgöra en varietet bland honorna af Cuculus canorus. Denna
rödbruna färg på göken är mer sällsynt ju högre upp man
kommer mot norden, men är deremot ej ovanlig i mellersta och
södra Europa; ja, i Italien har man till och med bemärkt hanar af
denna färg, hvilka likväl för öfrigt så liknat den grå göken, att
man ej kan betvifla att de tillhöra samma species.
Denna sångfogel förekommer ej blott i Skandinavien, der man
sett honom ända upp på sidorna af fjällen i Norge och Lappland,
till en höjd af 3000 fot öfver hafsytan, utan nästan öfver hela
Europa, dock alltid i egenskap af flyttfogel. Såsom sådan uppehåller
han sig äfven i norra Asien t. ex. i Siberien och på Kamschatka,
ja, understundom på Japan och i öfra Uindostan. Vintrarna
tillbringar han i Asiens och Afrikas Medelhafsländer och besöker på
återvägen till sin födelsebygd Sicilien, Morea och grekiska öarne,
dit han anländer samtidigt med turturdufvorna. För denua
orsaks skull kallas han der för sistnämnde foglars anförare, ty han
flyttar ej i flock med andra af sitt slägte, utan befinner sig
nästan alltid ensam; på sin höjd ser man två eller tre tillsammans.
Redan i April infinner han sig i» Italien och, sedan månaden
något framlidit, ser man honom i Tyskland, Frankrike och
England; till oss kommer han ej förrän i medio af Maj, hvarföre vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
