Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Straxt derpå kommer en landtman med brådskande ifver och
påträffar samma ordningens vidmakthàllare. "Jag har förlorat
en ko", säger han, "och har anledning tro att den blifvit förd
till staden." "Törhända är det densamma som jag nyss mötte",
svarar polisbetjenten." Den leddes af en ung qvinna, som jag
visade vägen till torget. Vi skola följas åt dit." De gjorde så
och funno ganska riktigt både kon och den olyckliga flickan,
som genast erkände sitt brott. Ilon blef ånyo insatt i fängelse
och domen, ehuru ej deportation, ty kolonierna hade redau
protesterat emot vidare sändningar af brottslingar från
moderlandet, blef ganska sträng, emedan det var andra resan stöld, och
utom dess begången på öppna fältet.
Under sina besök i fängelset märkte Motlier Mary
Magdalen den olyckliga Anna, kände sig intresserad af hennes
ungdom och intagande yttre, af de goda vitsord man gaf om
hennes uppförande, och när hon förvärfvat det bestämda antalet
betyg blef hon på den menniskoälskande nunnans begäran
for-flyttad till räddnings-hemmet vid Golden Bridge.
"I början var hon ganska dyster och sluten inom sig", fortfor
den ädla qvinnan sin berättelse, "sällskapade aldrig med sina
kamrater och talade sällan vid någon. Endast så småningom
lyckades jag smälta den isskorpa, som omslöt hennes hjerta, och
tillvinna mig hennes förtroende. Hon led ej blott till själen,
men äfven till kroppen, ehuru hon sökte dölja det. Men jag
rådfrågade en skicklig läkare, skötte henne efter hans
föreskrifter och hade den tillfredsställelsen att slutligen se henne
återvinna både själens och kroppens helsa."
"Och hvad har väl sedan blifvit af henne?" frågade vi båda
i ett andetag.
Ett ljuft leende upplyste barmhertighetøsysterns blida anlete,
då hon svarade:
"Hon är nu i Australien, har der blifvit väl gift och
förestår ett af de förnämsta hotellen i Melbourne."
Det var mig som hade en tyngd fallit från mitt hjerta och
utan att finna uttryck för de känslor, hvilka rörde sig derinom,
tryckte jag med värma nunnans liand, som jag slöt i min.
Men under allt detta hade tiden ej stått stilla och ryckande
mig bort ur den nya verld, hvari jag under denna stund tyckt
mig försatt, såg jag på klockan, påminnande mig, att man hos
Doktor W— s väntade oss till middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
