Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Stundom gå artigheterna så långt, att de förefalla oss
något motbjudande. Sid. 215 anför v. Beskow ett bref från
Leopold till hans ungdomsvän Georg Adlersparre, skrifvet dagen
efter vestra arméens intåg i hufvudstaden: "De första stegen
på en stor mans bana hur smaka de? Är man då så
upplyft, att man glömmer allt utom fädernesland och efterverld,
eller har man ännu qvar minnet af forna relationer, till och
ined dem man haft med folk af medelmåttigt värde? Om detta
sista eger rum, begär jag att få göra hos herr
Ofverste-löjt-nanten icke min uppvaktning utan min gudstjenst. Herr
01-verste-löjtnanten ser, att jag åtminstone prononcerar mig I"
Jag har hört berättas, att Kellgren, vid emottagandet af
Leopolds artiga skrifvelser, stundom känt sig helt generad,
"ty", sade han, "jag måste nu besvära mig med att fundera ut
ett lika charmant svar." Man sympathiserar med denna känsla,
och oaktadt all den elegans och qvickhet, hvarmed
complimen-tema äro sagda, förekomma de dock oss, som äro vana vid
nutidens enklare sätt, något pretiösa och affecterade.
Hvad i dessa arbeten framför allt anslår och intresserar är
jemförelsen mellan den olika teckning, som våra författare
gifva af akademisinen eller gamla skolan. I deuna fyrfaldiga
uppfattning bildar Orvar Odd den yttersta venstern, och på
sitt vanliga vårdslösa sätt gifver han blott en passant några
speord åt Gustavianska tidehvarfvets stora skalder. Längst
till höger står Baron v. Beskow. Hau tecknar samma
personligheter, men såsom ett slags halfgudar, knappast fördunklade
af någon mensklig skugga. Venstra centern bildas af
Dietrichson, hvilken genom förutfattade meningar och fosforistiska
sympathier föres till ringaktning af akademismen. Högra centern
intages af Fryxell till följe af antipathi för fosforismens
dunkel och sympathi för akademismens klarhet och sans.
Men det är bäst att låta författarne tala för sig sjelfva;
och för att få den ljusaste bilden sist, lemnar jag ordet först
åt Orvar Odd.
Om akademismen säges: "Den franska smakens Pegas var
endast en efter ridkonstens reglor fullkomligt dresserad
liianège-häst, som piaflerade alexandriner och galopperade oder — och
om Leopold: "han fortfor alltid att på lediga stunder —
svarf-va. Han svarfvade de nättaste alexandriner i verlden, alex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
