Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
andriner af rosenträd, af elfenben, till och ined af
alabaster, färglös, kall, men glatt!" m. m. i samma genre.
Dietrichson omdöme öfver Leopold och gamla skolan
lyder i korthet så: "Leopold var den sidste Galloman; han var
den, som overlevede sin Tid, og derför blev han den, som af
den yngre Skole maatte döie den haardeste Behandling, idet han
blev inaalt med vort Aarhundredes æsthetiske Maal, inedens
hans Production var fremstaaet under ganske andre
Forudsæt-ninger; inen ban udgjör ogsaa saa god en Extrakt af alle den
franske Poesis Feil og Sniaglösheder, som man kan önske sig."
Efter en kort skildring af Gustavianska tidehvarfvets så
kallade akademiska skalder, slutar Dietrichson sålunda: "Vi
ha-ve skildret den ene Side af det forrige Aarhundredes svenske
Poesi, den kongelig-autoriserede akademiske Digtekunst,
Skyggesiden , der ikke vilde mottage Erkjendelsen af, at det
Skjön-ne är skjönt for sin egen Skyld." (sid. 17).
Fryxell, hvars skildring först börjar med 1795, yttrar
sig endast om den tid, som närmast följde gustavianska
tidehvarfvet: "Akademismen, sådan den då var, mäktade icko
tillkämpa sig en fullständig seger. Fösforisterna hade onekligen
rätt i åtskilliga sina anmärkningar. Några svaga dikter hade
blifvit af akademien prisbelönade, och den från förra
bildningstiden ärfda poesien ådagalade hos åtskilliga författare en viss
benägenhet att stelna till både ande och form. — — —
Förnämsta orsaken, hvarför gamla skolan ej mäktade besegra den
nya, låg dock djupare. Den gamla fransyska rationalismen,
på hvilken förra tidehvarfvets revolutionära bildning och äfven
den sedermera uppkommande resignationen förnämligast hvilade,
hade längesedan hos en mängd läsare fallit i vanrykte. —
Andra orsaken låg deri, att ingen resignation, lik den
ifrågavarande, mäktar i längden tillfredsställa sinnet. I sig sjelf
är den nemligen en civilisationens begynnande dödskamp; ty
när menskligheten ej mer hoppas hvarken på religiös eller
politisk förbättring, hvarken på uppenbarelsens eller förnuftets
räddande makt, då sjunger ock civilisationen på sin utgångspsalm."
Särskildt om Leopold skrifver ban: "Leopolds polemiska
skämtdikter voro klart tänkta, prydligt sagda och väl tillspetsade,
dock i allmänhet för matta. — Oaktadt samme Leopolds stora
kunskaper i och förtjenster om modersmålet, gåfvo dock äfven
hans ordbildningar och uttryck åtskilliga ämnen till klander. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
