Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
med anfall, troende fienden långt för detta vara slagen,
medan högern affyrar salfvor af nya facta och åsigter, hissar
segerflagg och sjunger Te Deum.
Äfven i andra fall erbjuda sig jeniförelsepunkter mellan
dessa arbeten. Både Fryxell, Orvar Odd och Dietrichson
hafva från olika håll fått uppbära poetiska straffpredikningar
för orättvist bedömande af tvenne framstående skalder. Om
mot Fryxell eller Orvar Odd eller mot båda det försvar för
Atterbom såsom skald var rigtadt, hvilket lästes i Aftonbladet
för omkring tvenne år sedan, kan jag ej afgöra. Emellertid
synes deraf att talentfulla personer ansågo skildringen så skof,
att den ej borde få passera onäpst. A andra sidan deremot
har Dietrichson blifvit tadlad för sin teckning af Tegnér,
och ej underligt är, att svenska national-andan uppreser sig
mot hans framställning af vår störste skald. Härvid kan man
ej undgå att göra sig den frågan: äro dessa anklagelser
grundade?
Mig tyckes att härpå kan gifvas både ett jakaude och
nekande svar; och jag vill i det följande söka förklara denna
skenbara motsägelse.
Personligheter finnas, hvilka äro så olika, att de aldrig
kunna rättvist bedöma, ej ens rätt förstå hvarandra. Äro oj
Atterbom och Fryxell tvenne sådane? Atterbom, denna
känslans och fantasiens skald kan svårligen uppskattas af Fryxell,
om hvars skrifter nian alltid kan säga: "detta är detta", och
hvars hela uppfattningssätt är så ovanligt objektivt, att
kanske ingen författare behandlat vår historia till den grad
dramatiskt. Atterbom, förnämligast riktad inåt och utan medfödd
förmåga att uttrycka sig enkelt och klart; Fryxell,
förnämligast riktad utåt; och hvars största förtjenst kanske just ligger
i klarhet — dessa personligheter kunde ej rätt förstå
hvarandra.
Samma, men omvändt, tror jag förhållandet vara mellan
Tegnér och Dietrichson. Tegnérs snille, klarhet och
qvickhet måste underskattas af Dietrichson, hvars hela
personlighet, — att döma af hans skrifter, — eger mer af förmågan att
känna varmt och djupt än att fatta klart och vidt. Dertill
kan måhända läggas, att Dietrichson från början genom
Heiberg s kritik mottagit en ofördelaktig tanke om Tegnér,
hvilken rotat sig så mycket fastare som den föll i passande
jordmån. Emellertid är jag öfvertygad, att denna tadlade par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
