Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
allmänhet synes oss denne författare hafva blifvit alltför
mycket både prisad och lastad, det ena en följd af det andra och
detta ömsesidigt." (sid. 105, 2 häft.).
Då jag genom utdrag skall anföra Baron v. Beskows
å-sigter i ämnet, kommer jag i förlägenhet. Genom hans
skildring framstå gamla skolans anförare i en storhet, skönhet och
ädelhet, hvarom följande uttryck om Leopold såsom
hufvudman, måhända kan gifva ett begrepp: "Leopold var och
förblef en lärjunge af de gamle, icke som efterbildare, men
till-egnande sig deras höga ande, deras lugna storhet och
värdighet, deras formfulländning, deras visa måtta i allt. (sid. 182).
Tvenne ord egde på hans tid en allmännare, mäktigare
betydelse än i våra dagar: humanitet och kultur. Leopold
älskade det menskliga och naturliga men förädladt. Enligt
hans åsigt var det bildningens uppgift att fortsätta de gamla,
om möjligt stiga i fullkomning och på kulturens vingar lyfta
sig så högt, som ett intellektuelt väsen kan nå. All låghet
i tänkesätt, all råhet i uttryck och form voro honom vidriga.
Själsstorheten, friheten, dygden och hjeltemodet skulle klädas
i skönhetens slöja, kraften odlas af behagen, skämtets båge
räckas af Gracerna; lifvet skulle andas den ädelhet och
värdighet, som vi finna i Cicero och Virgilii skrifter; sjelfkänslan
bära den rena panna som Aristides i landsflykt; lidandet
döljas under leende, som hos den sårade Philoktetes; fägring skulle
genomskimra sjelfva straffgudinnomas anleten, och döden
framstå hänförande såsom hos Sokrates, då han med smålöje på
läpparne tömmer giftbägaren, frågande blott sina gråtande
vänner, oin det gåfves något ställe utom Athen, der man icke
doge. Det är icke otänkbart, att enahanda åsigt af konsten
och det sköna kan en dag återvända såsom den högsta.–
— De gamles välde är icko slut; deras vedersakares
öfverdrift har hämnat dem."
Att läsaren härigenom far ett förträffligt tillfälle att s©
frågan från alla fyra sidorna, att jag så må säga, och det
ej blott i afseende på fyrfaldig individuel uppfattning, ntan
äfven med afseende på do olika ståndpunkter, från hvilka
föremålen framställas, är onekligt. Jag tror dock att de flesta
läsare stå der litet villrådiga. Berodde framgången på
sakförarena, skulle de gamle (attributet lagdt både till sakförarena
och saken), utan tvifvel segra; ty venstern gör sig föga möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
