Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
kets lagar, hvilka syntes henne strida mot det i hennes tanke
enda rätta och sanna.
Under dessa förhållanden förgick sommaren år 1825 och
hösten kom ined töcken, kyla och skarpa vindar. En dag
växte vinden till hård storm. Sjön gick hög och vräkte allt
vildare upp mot de långgrunda stränderne, medan bränningarne
fräste kring stenrefven derutanför, der så mången djerf seglare
redan funnit sin graf. Vi kunna väl föreställa oss, huru den
unga flickan på Ottenby denna dag oroligt lyssnade till
stormens tjut och ängsligt spanade utåt det skumhöljda hafvet,
der ett stort skepp af de höga brottsjöarne slungades allt
närmare den farliga stranden. Vi kunna se henne för oss med
flygande lockar och fladdrande drägt kämpa mot stormen med
ett visst trotsigt nöje, för att nå en af de låga kalk-klipporna
vid stranden och der, med ansigtet badadt af bränningarnes
salta skum, okufvad af vind och våg, lyssna och spana utåt
den mörknande rymden, utan aning -om att det snart redlösa
skeppets öde skulle på ett verksamt sätt ingripa i hennes egen
framtid .... Efter några timmars förtviflad kamp mot de
rasande elementerna strandade fartyget; besättning och
passagerare räddades dock genom egen rådighet och de närboendes
kraftfulla bistånd. De skeppsbrutne herbergerades med vanlig
gästfrihet af de välvillige Ölandsboerne, ättlingar af det grymma
och vilda folk, hvilket, några generationer förut med villsamma
ljussken lockat seglaren in bland bränningarne för att plundra
och råna, och som vid de vanliga kyrkobönerna bifogat
tillägget: "Må Gud välsigna vår strand". Bland dem, som
emottogos under Ottenby gästvänliga tak var äfven en artist, Dansk
till börden, vid namn Pettersen. Den skeppsbrutno gästen hade
ej många dagar vistats i den Adlersparrska familjen, då hans
uppmärksamhet fastades på de omisskänneliga konstnärsanlagen
hos husets unga dotter; hennes små vattenfärgs-målningar och
svartkrits-ritningar üfverraskade honom, såsom röjande en mer
än vanligt säker hand, ett korrekt öga och ett oförnekligt
skönhetssinne. Under samspråk med den unga flickan, hos
hvilken nu, då det gällde ett ämne af verkligt intresse och
dertill hennes egen käraste sysselsättning, all skygghet för
frem-lingen plötsligt försvann, trodde han sig ännu tydligare spåra
de luedfödde naturanlagen, och började derefter ifrigt yrka på
att hon måtte utbyta kritan mot penseln, vattenfärgerna mot
olja, och sålunda invigas till konstnärskallet. Sophies fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
