- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
212

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

hvars ekonomiska tillgångar icke medgåfvo honom att göra de
uppoffringar, som han förutsåg skulle blifva en följd af den
Danske artistens förslag, tvekade. Denne var dock envis.
Han erbjöd sig att sjelf förskrifva färger från Köpenhamn och
att stanna vintern öfver på Ottenby för att lemna
undervisning , fordrande för detta sitt besvär endast rättigheten att
under tiden måla hvad han kunde medhinna för egen
räkning. Anbudet antogs, och i och med detsamma var Sophie
Adlersparre inne på den bana, hvarifrån hon sedan aldrig
af-vek. Ännu förgingo väl fem år, innan hon fick tillfälle att
börja några egentliga konststudier; men den första riktningen
var dock gifven, och redan då hägrade kanske för hennes inre
öga det mål, hvartill hon sedan under hela sitt lif så troget
sträfvade — menniskans förädling genom konsten.

Under de fem åren utvecklades och riktades den unga
flickans inre fortfarande, dels genom god, allvarlig läsning, dels
genom fadrens inflytande. Till sitt yttre förblef hon deremot
temligen oförändrad. Med hjertat varmt för sina
medmenni-skors väl, var hon dock i umgänget med dem lika sluten och
otillgänglig, om än vanan afnött de mest i ögonen fallande
egenheter, som utmärkt hennes första uppträdande i
sällskapslifvet. Ännu alltjemt lifvades hon af samma skoningslösa
sanningskärlek, samma sträfvan till lifvets högre intressen och var
som förr utan misskund med lögnen, småaktigheten,
lumpenheten, under hvad form de än uppenbarade sig, samt gaf ofta
med klandervärd häftighet luft åt dessa känslor. Nu som
alltid var hon afhållen och värderad af de fa, hvilka närmare
lärt känna hennes hjerta och karakter, oförstådd och misstydd
af fremlingar, förtrolig med ingen. Äfven för sina närmaste
qvinliga anhöriga, de fleste af dem gladlynta
hvardagsmenni-skor, förblef Sophie Adlersparre med sin allvarliga, mera på
djupet gående själsriktning, oförstådd och led bittert deraf. Det
välmenta och hos en mor lätt förklarliga bemödandet att söka
göra dottren till en i umgängeslifvet lika omtyckt och eftersökt
person , som hon sjelf varit, bidrog väl äfven att aflägsna
förtroendet, och sålunda uppstod ett fremmande förhållande, för
hvilket dotterns lättretlighet och oböjliga vilja i allmänhet fick
bära skulden, men hvilket dock hade en djupare naturlig grund
i de båda karakterernes motsatta riktning och bristen på äfven
den mest aflägsna själsfrändskap dem emellan. Här såsom ofta
hade tvenne personer af ödet blifvit ställda i beroende af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free