Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
fortfar hon .... "Ack! att jag ej skall kunna umbära menniskors
förtroende ock kärlek, då jag vet, alt jag har en Fader i Himmelen, som
ser alla mina tankar och känslor och som aldrig skall upphöra att älska
sitt svaga, felande barn! Gode Gud! min kärlek, min tacksamhet för
Dig är gränslös. Gif mig krafter, Du, som hittills så underbart ledt
mina öden och som ej heller hädanefter skall upphöra att vaka öfver mig
med Din faderliga omsorg — gif mig styrka att helt och hållet helga
Dig min hela lefnad på jorden. Gif att ej små sorger och bekymmer
må försvaga mina krafter och afleda mina blickar från målet! Min enda
önskan, mitt enda sträfvande här, måtte det oförändradt vara att bereda
rum för Ditt rike. Du ser, gode Fader, att delta är min djupaste,
innerligaste önskan. Bistå mig att jag må blifva värdig att sålunda tjena
Dig; gif mig nåd att jag må kunna uträtta blott litet, på det Du ej
förgäfves måtte hafva framkallat mig ur intet! — Älskade Fader! hör dilt
bedjande, i stoftet nedfallna, svaga, felande barn!"
Lugnad af denna bön, söker hon göra sig reda för den
närmaste orsaken till den upprörda sinnesstämning, hvari hon
befunnit sig.
"Min oro denna afton", säger hon, "kommer deraf, att jag känt mig
så ensam. Väl försökte flere att tala med mig, men jag hade inlet ord
att ge tillbaka — intet, som kunde ge lif och intresse åt ett samtal.
Ar då mitt inre så tomt? Nej, icke tomt; men kanske äro der endast
starka, outredda känslor, hvilka förgäfves söka ett utlryck, men under
detta sökande, tyckas vilja spränga bröstet. — Ack! egde jag en god,
förståndig lärare, som ville åtaga sig mig, som ville lära känna mig och
leda utvecklingen af mina förmögenheter! Men huru få äro lyckliga nog
att finna sådana lärare! Det glada hoppet eger jag likväl, att hvad som
här ej i frihet kan utvecklas, skall dock blomstra en gång, när den
längtande anden afkastat bojorna och kommit hem till sin Fader."
Huru tacksam Sophie Adlersparre var för hvarje visad
vänlighet och huru hon led af fruktan, att man skulle anse
henne otacksam, ser man af det följande, antecknadt eu afton
i Juni 1833, kort efter sedan hon tagit afsked af sin lärare.
— — "Jag har i dag tagit afsked af professor S. Ack! men jag
hade ingenting att säga honom för att uttrycka min varma tacksamhet.
.....Huru outsägligt lider jag ej af alt hvarken med ord eller
handling kunna visa min erkänsla för menniskor, som bevisat mig någon
godhet. — Kanske skall nu professor S. anse mig kall och otacksam, och
likväl är jag alldeles molsatsen. O! om han visste hur varm, hur
innerlig min tacksamhet är! Huru jag ber till Gud, att Han, som förmår gifva
hvad bällre är än alla menniskogåfvor, ville belöna honom för hans
godhet emot mig, mig som har intet att vedergälla den med, ej en gång
ord att uttrycka milt hjertas känslor. Jag skulle nästan falla i
förtviflan vid denna tanke, om jag ej hyste del hopp, alt i en baltre verld
sanningen skall blifva uppenbarad och alla förhållanden synas i deras rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
