Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
hvarefter." — "Kanske"’, tillägger hon, "efter bättre menniskor",
menniskor, sådana hon tänkt sig dem, ledda af de ädlaste
grundsatser, lefvande endast för do högsta idéer "och i verlden
— här i Stockholm", fortsätter hon, "fann jag de flesta ännu
småaktigare och lättsinnigare, likgiltiga för allt allvarligt, ja,
till och med för sitt eget sanna bästa." Sedan hon sålunda
för några ögonblick gifvit luft åt smärtan öfver denna bittra
missräkning, återgå hennes tankar till den osynlige Vännen,
för hvilken hon egentligen biktat allt detta., i det hon fortfar.
"Huru gerna ville jag ej kunna upplysa och bättra dessa menniskor
och lyfta deras tankar ttll Dig, o Gud! Kunde jag i minsta mån
bidraga dertill, då skulle jag gerna afstå från all deras välvilja, all deras
kärlek bär på jorden...... O Gud! låt Din ande uppfylla hela min själ,
så skall jag hafva nog för lid och evighet — och (tillägger hon ur
6tånd att undertrycka begäret efter en gagnande verksamhet)
kanske skall Du då äfven gifva mig nåyot att uträtta här pä jorden."
Att Sophie Adlersparre, under det hon inom sig ofta
bittert klandrade menniskorna, dock var långt ifrån att anse sig
sjelf ofelbar eller fullkomlig, röjer sig i alla de spridda
anteckningarna från hennes ensliga stunder. Inför menniskor ofta stolt,
och aldrig förnekande sitt menniskovärde för någon flygtig
nyck af den allmänna opinionen, aldrig åsidosättande känslan af
sin egen värdighet, såsom qvinna och konstnär, för att vinna
stundens flygtiga bifall, tänkte hon dock alltid ringa om sig
sjelf, i jemförelse med den fullkomlighet, hvarefter hon sträfvade,
och var genomträngd af en sann, christlig ödmjukhet, under det
hon alltmera började inse pligten att bekämpa sina fel och
söka böja sin vilja under en Högre.
Den 6:te October 1833 skrifver hon, efter att hafva
ombytt boning i Stockholm:
"1 dessa dagar hitflyttad, vill jag i min nya bostad börja ett
verksammare, ett mera nyttigt lif. Jag har hela detta år vårdslösat tiden,
men föresätter mig nu, att så flitigt som möjligt begagna den, för att
inhemta kunskaper, gagna mina medmenniskor, om jag del kan_, —
förbättra mina fel och göra iramsleg i mitt älsklingsyrke. Måtte Du, min
Gud förläna mig Ditt bistånd härtill, det förutan förmår jag intet och är
intet. Du är den, som ger lif och växt, styrka och mognad ål våra
tankar, handlingar och beslut...... O, att jag kunde tillhöra Dig s§
helt, att inlet jordiskt förmådde störa den frid, som nu uppfyller min
själ. Men ack! jag vet det vä), länge varar ej ett sådant tillstånd; dock
skola, under V3rma böner till Dig, dessa saliga stunder oftare återkomma
och längre fortvara, till dess (såsom skalden så skönt säger): "Till dess
min varelse blir blott en bön, ch /judaflägt, som sakta här
kringsoäf-var." — — — — — —–— — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
