- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
220

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

Dessa tankar leda henne småningom till ljusare betraktelser
öfver lifvet, hvilket eljest ofta framstår för hennes inre blick
mörkt och glädjelöst. "Lifvet slutar ju ej här på jorden" —
det börjar kanske först då rätt, när det här slutar", tänker hon
och tinner en outsäglig tröst i denna tanke.

"Hela mitt lif härnere", fortfar hon, "är ju endast en beredelse till
detta bättre lif. .... Ack! i dessa ljusare stunder, i dessa bättre
ögonblick , dä menniskan är närmare himmelen — "Hur annorlunda då än
förr syns lifvet och dess små bekymmer/"

"Hvad äro några års försakelser och lidanden, i jemförelse med
själens eviga tillvaro? Mindre än ett ögonblick! Och jag skulle för delta
ögonblicks smärta klaga öfver Försynens visa styrelse!"

Lycklig öfver den fridfulla stämning, som för tillfället
herrskar i hennes själ, börjar hon dock, med den henne egna
böjelsen att reflektera öfver allt — äfven öfver sina egna
känslor, att examinera sitt inre, frågande:

"Hvaraf kommer det att dessa ljusa, lyckliga stunder, då jag känner
mig så upphöjd öfver allt jordiskt, då jag tycker mig i stånd till hvarje
uppoffring, hvarje försakelse, äro af så korl varaktighet. Huru är det
möjligt atl samma själ kort derefter kan lemna rum för dessa qvalfulla
tankar, dessa oroliga spörjsmål, hvilka jag icke sjelf förmår att lyda, men
som sammanpressa mitt bröst, plågsamt erinra mig om min menskliga
svaghet och uppfylla mig med bedröfvelse öfver mig sjelf, med missnöje
öfvor min omgifning och med otålig längtan till ett bättre lif?.... Nu
kan jag ej skildra de qval, som dylika ögonblick medföra; men de
återkomma, ty värr, blott allt för ofta, och jag vill i en sådan slund
uppteckna mina tankar och känslor, för att sedan lugnt kunna tänka öfver
dem, lära känna det onda och rycka bort det med rötterna."

Det är sällsamt att tänka sig denna qvinna, vid en ålder,
då man vanligen är som mest underkastad ögonblickets intryck,
sålunda i ensligheten framdraga sina tankar och känslor för
att, i trots af den smärta det medför, analysera deras ursprung
och undersöka deras natur, likasom entomologen sticker upp
på sina nålar den ena okända insekten efter den andra, utan
misskund med den smärta, som förvrider deras späda lemmar,
och väpnar sitt öga for att rätt noggrannt kunna skärskåda
och undersöka dem. Man kan näppeligen betvifla , att det icke
är fullt allvar med en dylik sjelfpröfning och säkerligen var
den icke heller fruktlös.

Under det kommande året, det år, hvilket Sophie föresatt
sig att så uteslutande egna åt arbetet på sin egen utveckling,
i moraliskt så väl som i artistiskt hänseende, blef hennes far
utnämnd till Landshöfding i Jemtland, dit hela familjen sålun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free