Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
brödren undantagen, föreställt sig att Sophie studerat
målnings-konsten i någon annan afsigt än att förvärfva en vacker
talent till ett angenämt tidsfördrif på lediga stunder. Att hon i
konsten funnit sin lefnads uppgift — ett kall att lefva för —
och, om så fordrades, att lefva af — att hon, en dam af
börd och bildning, skulle vilja kasta sig in i ett yrke, som
hittills uteslutande varit männen förbehållet och der hon
således skulle komma i ett slags rivalskap till dem, att hon — ett
fruntimmer! — skulle vilja öfverstiga familjelifvets trånga
gränser, och träda ut i lifvet ensam, utan ledband, utan förkläde,
utan något slags moralisk förmyndare, för att med egen kraft
och eget arbete bana sig väg till en hedrande och oberoende
ställning! det var någonting oerhördt, som man visst aldrig
hade kommit att tänka på, så mycket mindre, som den unga
flickan ju alltid kunde räkna på en så kallad sorgfri framtid
hos någon af sina förmögna slägtingar. Dessa åsigter voro den
tiden allmänt antagna, och det bör således ej förvåna, att den
unga konstnärinnan kämpade oförstådd mot de hinder, som
tycktes vilja för alltid afskära henne vägen till det mål, hon
uppställt för sig sjelf. Denna kamp ’blir emellertid just derigenom
af så mycket mera intresse för dem, som älska att forska i
menniskohjertats dolda historia, och vi fortsätta derför utdragen
ur Sophie Adlersparres dagbok.
En söndagsafton, i Januari 1835, hvilken hon tillbragt
ensam i sitt rum, emedan fadren varit sysselsatt med läsning
och den öfriga familjen upptagen vid spelbordet, hvilket för
henne ej egde ringaste lockelse, skrifver hon följande, sedan
hon slutat läsa en religiös betraktelse, som "gifvit lugn och tröst
St hennes sinne, hvilket flere gånger varit nära att ISta sorgen få
öfvervälde. — — — Jag har länge sökt att vänja mig vid tanken på mitt
ständiga förblifvande här i Jemtland, sökt öfvertyga mig sjelf, att det voro
Guds vilja till min nytta, och bjudit till att med lugn tänka på
försakelsen af min käraste sysselsättning, och af den glädje jag dermed
möjligen kunde bereda andra. Men dotta bemödande har endast för
ögonblick lyckats mig; sorgen har med fördubblad styrka återkommit, och
detta, fruktar jag, skall fortfara under hela mitt vistande här..... O!
huru jag längtar härifrån, för hvarje dag allt mer och mer!"
Några dagar senare fortsätter hon sålunda det tysta
samspråket med sig sjelf:
— — "Hvad skall det blifva af mig här? Mitt hjerta sluter sig allt
mera inom sig sjelft; det blir kallt och dödt för allt omkring mig. Jag
inser klart det förderfliga i sådana känslor, men förmer ej besegra dem,
så längö jag saknar allt yttre bistånd. Vi, som här äro sammanförda in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
